Luleåbandet är tillbaka

Om Bad religion och Foo fighters hade ett barn ihop, nappflaskad av NOFX, hade det varit Luleåbandet Retied. Ja, i alla fall om man ser till den skatepunkinspirerade musik de började spela i mitten av 90-talet. Då under namn som Untight, Untied och Uncertain times.
Idag, ett uppehåll, en återförening och två skivsläpp senare, håller de fast vid sin punk ´n´roll – fast med en extra skopa fokus och ett sprillans nytt album.
Duo nöje träffade Glenn Lundgren, Kaj Molin och David Sundström bara några dagar innan skivsläppet.
Vadan denna nytändning?
– Det där har som stegrat. Det var skitkul när vi började om att spela 2005. Då hade vi haft ett uppehåll på sju år, säger Glenn Lundgren.
– Sedan fick vi så bra respons på Stains som vi släppte 2010. Och extra pepp känns det att den här skivan är så bra, säger Kaj Molin.
Vad är nytt på People are sheep?
– Vi är ju samma band som tidigare. Men vi har nog vuxit till oss lite. I och med det här släppet har vi ändrat lite riktning, säger Glenn.
Hur då?
– Dels är det lite annorlunda texter sedan Kaj slöt upp. Mer punk. Det är politik och humor, med snärt, säger Glenn.  
– På första plattan var det i princip alla låtar vi gjort från 2005. Vi bara samlade ihop dem. Men nu är det mer koncentrerat, mer genomarbetat och bara med låtar som vi skrivit under det här året. Det känns jäkligt bra, säger Kaj och fortsätter:
– Och för en gångs skull var vi färdiga före vi gick in i studion.
Vad är nästa steg?
– Vi vill spela mer. Men problemet är ju att hitta gigs. Scenen är ju lite begränsad här. Och lite genrebaserat på något sätt, säger Glenn.
– Ja, först var metal stort, sedan hardcore och så byts det. Och just nu är väl inte punkrocken så jättestor.
Er musik måste dock ha funkat väldigt bra när ni började spela på 90-talet – är det stor skillnad nu?
– Ja, då spelade vi som fan. Och det funkar faktiskt bättre i andra städer. Speciellt i Umeå där vi har spelat en del. Det är stor skillnad. Men jag vet inte om det beror på att det är en större stad eller att de helt enkelt har en annan tradition, säger Kaj.
Hur upplever ni Luleå som musikstad när man är ett band som försöker slå sig fram?
– Luleå har blivit sämre. Det finns inte lika många småspelningar som förr. Då spelades det ute på skolorna, på Lillan, säger Glenn.
– Nu känns det som att Föreningsgatan 7 är ljuspunkten i stan. Och Musikens makt.
Vilken är drömspelningen?
– En Europaturné. Det skulle vara kul, säger Kaj.
– Vi borde åka med Lapdog från Umeå. Det fanns planer om ett samarbete med dem. Men… äh, det blev inte av. Det är lite vårt signum, äh, det blev inget, skrattar David Sundström.
– Ja, men det borde inte vara några större problem att få till en lite turné. Intresse finns. Det är bara det där entreprenörstänket… Vi vill hur som helst ut och spela, låta folk höra våra nya låtar.