Luleå i händelsernas centrum
Plötsligt vandrar man omkring längs vägen mellan Porsösundet och Björsbyn, tar en fika på Smedjan och kör bil genom Luleå. I litteraturens värld händer sånt inte särskilt ofta.
FJÄRDE UNGDOMSROMANEN. Johanna Lindbäck flyttar handlingen till Luleå i sin nya ungdomsroman "Saker som aldrig händer". I sommar kommer hon hem med kameran för att dokumentera inför sin nästa roman som också ska utspela sig i hennes gamla hemstad.
Foto: Dan Hansson
För trots att hon sedan 2007 kommit ut med fyra ungdomsromaner och dessutom blivit en del av den svenska bokbranschen genom bloggen Bokhora, som också kom ut i tryckt pappersform i boken Album i höstas, jobbar hon fortfarande heltid som lärare i svenska och engelska på en internationell gymnasieskola utanför Stockholm. - Jag förstår hur det låter - jag framstår förmodligen som en typiskt stressad människa, helt utan självinsikt. Men faktum är att det inte riktigt är så och just nu lider jag lite av att ha all min tid uppbokad och drömmer om att kunna få arbeta deltid både som lärare och författare. Sina romaner skriver hon på sommarloven efter att ha funderat ut intrigen ordentligt innan hon sätter sig ner. - Jag är inne i det just nu, går omkring och planerar den roman jag ska börja skriva i sommar. Det är ett mycket trevligt stadium där jag lägger ett pussel i tankarna, säger Johanna Lindbäck som inte har några problem med att växla om från lärarjobbet till skrivandet. - Men omställningen kräver att jag har tänkt ut en riktning innan jag sätter mig ner, annars blir det svårt. Skriver om unga killar
I Saker som aldrig händer skriver hon återigen med utgångspunkt i unga killar, något hon tycker skänker henne en större frihet. Men trots all planering upptäckte hon även denna gång att hon skriver på en annan historia än den hon egentligen hade tänkt berätta. - Så måste det nog vara, tror jag. Den här gången hade jag tänkt skriva om en riktig svenne-kille, men det blev till slut en berättelse om en mycket ledsen kille som gör slut med sin tjej och blir sviken av sina kompisar. När ska det sluta göra ont och hur börjar man om, är några av de återkommande frågorna som driver läsningen framåt. En annan är den om framväxten av den nygamla vänskapen med Erik. "Mitt tema"
Johanna Lindbäcks huvudpersoner är inga macho-killar och överhuvudtaget vill hon skriva om ungdomar som "ligger i mitten", som ytligt sett har ganska bra liv och är omgivna av förstående vuxna. I hennes två första romaner En liten chock och Min typ brorsa hade huvudpersonernas mammor dött. I den tredje, Tänk om det där är jag, och den aktuella Saker som aldrig händer, börjar allt med en flytt. - Det är mitt tema, säger Johanna Lindbäck med ett skratt. - Jag slutade skriva om döda föräldrar för att inte hamna i ett fack och sen har jag av bara farten skrivit om personer som flyttar. I nästa roman lovar jag att ingen kommer att flytta och ingen kommer att dö. Bor i Björsbyn
Den senaste romanen kom till som en kombination av idé och plats. Under hela sin uppväxt på Porsön hade Johanna Lindbäck ofta passerat de där två husen i utkanten av Björsbyn som låg lite isolerade från den andra bebyggelsen. När hon började tänka ut sin romanidé kändes det naturligt att förlägga handlingen dit. I sommar ska hon ta med sig kameran när hon hälsar på föräldrarna i Luleå. - Jag har skrivit tre romaner som utspelar sig i Umeå, där jag bodde under de år jag pluggade. Nu funderar jag på att skriva tre romaner som utspelar sig i Luleå, som ju också är en stad jag känner väl. Handlingen i min nästa roman ska jag förlägga till Gültzauudden, därför måste jag börja researcha i min egen hemstad. Det var ju trots allt ganska många år sen jag flyttade. Arbetet med Bokhora-bloggen fortsätter som vanligt, även om det senaste året varit lite lugnare för de fem redaktörerna som delar upp arbetet mellan sig. - Vi har stadigt cirka 3.500 unika besökare om dagen. Våra läsare har inte märkt någon skillnad, det vi dragit ner på är alla aktiviteter runt omkring.
Så jobbar vi med nyheter