Lördagskvällen innehöll också en helt utsåld stora salen i Kulturens hus (och då menar jag H-E-L-T) och Jill Johnson utövande total kommando-kontroll över såväl scen som publik, i sin finalspelning på den pågående turnén.
Det var fint att höra Jill strunta i alla gamla förutsägbara säkra schlager-countrykort som Crazy in love och i stället fylla programmet helt med låtar från senaste skivan, Flirting with disaster, samt med helt nya och oprövade låt-kort.
Det var en ny, mogen, respektfylld och av countryrockande dramatik präglad Jill Johnson som gav sitt allra yttersta i ett antal timmar och publiken besvarade gåvorna med långvariga aplåder.
Bästa låtar: What’s a little rain, I don’t fall apart (In one piece) och Jacked up heart.
Och höga stilpoäng inte enbart till Jill utan även till hennes excellenta kompgrupp.
- Kom till Afghanistan också, Jill! Vi älskade när du var i Bosnien! hördes en röst från publiken som refererade till Jill Johnsons karriär som fältartist.
Och det lovade hon att göra med orden:
- Jag kommer!