Verdde (på svenska gästvän) bär en historia om hur man i Norrbotten stöttat varandra. I detta fall en tillbakablick till en vardag där renskötande, nomadiska samer och bofasta hjälpte varandra. Nu har ordet "gästvän" gett namn till en konstinstitution som invigdes på Luleås konsthall.
– Jag vill påminna om att vi står på historisk, samisk mark, sade Maria Ragnestam traditionsenligt vid invigningen.
Det var också en känslosam invigning på flera plan. Inte minst förhoppningen om att den samiska konstscenen ska leva vidare långt efter att Maria Ragnestam slutat som konstnärlig ledare för Konstfrämjandet Norrbotten. Därför har Verdde, tillsammans med sin första samarbetspartner Luleåbiennalen, kommit överens om att Tilde-Ristin Kuoljoks verk "wishes from the highlands/hálijdibme badjelántdas" ska vara ett återkommande konstverk i biennalens utställningar. Kort sagt, ett sätt att borga för att det samiska inslaget ska vara konstant när berättelser om Norrbotten ges konstnärlig gestaltning.
– Jag har burit på denna idé sedan mitt första barn föddes för åtta år sedan eftersom jag önskar att alla samiska barn ska kunna möta sin kultur naturligt i sin vardag. Nu är vi här, säger en tårmild Maria Ragnestam.
Och för alla som kliver in i Kulturens hus kommer Tilde-Ristin Kuoljoks verk att vara högst närvarande. En gigantisk installation, likt en portal, med inspiration från samiska torkställningar möter betraktarna, tillsammans med "renskinn" gjorda av nylon. Och inte minst en "vykortshälsning" från Padjelanta till Luleå, sammanvävda av Luleälven, enligt konstnären.
– Jag är samisk slöjdare där renskinnet är centralt, men har som alla märkt vad klimatförändringarna har för konsekvenser. Mina handsydda skor av renens bellingar fungerar ofta inte längre. I många fall är mina köpta powerboots av plast mycket mer praktiska i samtidens klimat. Och eftersom samer är ett funktionsinriktat och praktiskt folk har jag skapat artificiella "renskinn" i dialog med nutiden, säger hon.
En bärande idé bakom Tilde-Ristin Kuoljoks verk är att det i realtid överförs ljudfiler till en tallhed i närheten av Luleå. Det hon säger och gör får alltså alla väsen, djur och växter ta del av via digital teknik. En livesändning som betonar naturen och dess arters lika värde som människans.
– Jag blev insnurrad i det fysiska verket under vintern och våren, men insåg någonstans på vägen vad det egentligen handlar om – det vill säga, att i trakterna runt Luleå har renar betat historiskt, liksom idag. Jag vill ha en dialog med naturen, men kanske främst ge tillbaka till alla de gåvor naturen gett oss, säger hon.
På en tämligen anonym tallhed pågår med andra ord en helt annan berättelse, där markernas olika arter ges sin historieberättelse.
Men tillbaka till Verdde och dess syfte, det vill säga, att lyfta den samiska närvaron och dess historia på i första hand den norrbottniska konstscen, men på sikt vill man expandera både österut och västerut, i hela Sápmi.
– Vi har också inlett ett samarbete med Skansen i Stockholm. Det blir en utmaning att förmedla samisk samtidskonst i en gedigen kulturmiljö. Men ja, det känns bra liksom de samarbeten vi etablerat här i Norrbotten, med bland annat Region Norrbotten och Norrbottensmuseum, säger Maria Ragnestam.