Lugnande effekt

Jag bär antagligen på något slags bildningskomplex som jag kompenserar med en massa oväsentlig kunskap om, tja, punk. Exempelvis. När det kommer till saker som går utanför mina egna begränsade kunskapsområden slår jag bakut. Blir misstänksam. Eller så omfamnar jag det intuitivt. Ibland vill jag inte ens förstå. Som det här, jag kan höra att det är förhållandevis enkel musik, att tonföljderna är enkla och självklara. Man behöver inte en massa musikteori eller musikhistoria för att kunna framföra eller uppskatta det. Eller något som liknar det här. I mina öron är det ingen större skillnad på det Erik Satie, Brian Eno, Burzum eller Jónsi & Alex gör. Det är ambient. Repetitiv och enkel musik som handlar mer om stämningar än om något annat. Mina enda kriterier för det är vad musiken gör med mig, om det fungerar att promenera till likväl som att somna. Och det gör det. Jag kommer att lyssna på det här i solgasset, som i dag. Men i snöstorm med, på väg från Örnäset till Svartöstan med ryggsäcken full av mjöl och mjölk. Det kommer att ha samma lugnade effekt nu som då.

Lugnande effekt

Jónsi & Alex Riceboy Sleeps Parlophone