Senast hon besökte Norrbotten – då hon gjorde ett framträdande på den allra första upplagan av Musikens makt – spelade hon dessvärre inför en nästan obefintlig publik.
De värdelösa omständigheterna klädde inte alls hennes musik den gången, och jag gick därifrån med en önskan om att nästa gång få lyssna till hennes fantastiska musik i en varm, mörk och fullsatt konsertsal.
Under lördagskvällen uppfylls denna lilla önskan nästan helt och hållet, exklusive benämningen fullsatt. Och redan under konsertens två instrumentala introstycken står det klart att Anna von Hausswolff har hittat rätt. Lilla salen dränks i böljande ljudmattor av orgel och distade gitarrer, och inte förrän närmare femton minuter in i spelningen närmar hon sig mikrofonen. Senaste albumet Ceremony bör ses som en av de bästa skivor som har producerats i det här landet under 2012, och konsertens låtlista innehåller i princip bara spår plockade därifrån. Anna lever sig in på ett sätt som klär hennes milt gotiska stil utmärkt. Ofta blundar hon och kastar med huvudet och hennes fyra medmusiker lyder slaviskt hennes minsta gest.
Musiken är fantastiskt luftig och storslagen och trots att det i vissa partier låter lite väl experimentellt och introvert, så är denna lördagsspelning inget annat än en fröjd för örat. Allra vackrast är Funeral for my future children, som avslutar hennes ordinarie setlist. Samt Harmonica (tillägnad hennes morfar). Stämningen i salen är väldigt känsloladdad och andaktsfull föreställningen igenom och det är nog fler än jag som får rysningar när Anna von Hausswolffs svallande röst når sina högsta toner. Det är, kort och gott, svårt att inte njuta.