Jag såg Ludacris på Oprah show i veckan. En rappare på Oprah show kan bara betyda två saker. Rapparen i fråga har nu blivit folklig i USA, och är på god väg att ta över kommersiella topplistor med kommersiell hiphop. <br>Eller/och att rapparen i fråga ska nu börja visa sina mer mänskliga sidor och vara en förebild för det ?svarta amerika? som Oprah show är heligt för, och snacka varmt om saker som ?stay in school? och ?stay away from drugs?. <br>Efter att ha sett Luda sitta där och rodna, vrida sig försynt på snurrstolen när det kom på tal att Amerikas svarta ?inte ska använda det där N-ordet mot varandra? är det en märklig upplevelse att höra honom rappa igen. <br>Ludacris Presents: Disturbin tha Peace är precis som en vanlig Ludacris-platta. Full av smutsig crunk, tunga basgångar, svärord och skrikande refränger om kycklingvingar och att kasta armarna i luften. <br>Om man bara struntar i det faktum att Luda förmodligen skulle låta sig tjäras, rullas i fjädrar och streaka på Super Bowl-finalen, bara någon betalade honom ? så är dock Ludacris Presents: Disturbin tha Peace en högst habil crunk-platta till samlingen. <br>Det egentliga syftet med Ludacris Presents: Disturbin tha Peace är självklart <br>att Luda ska introducera sin crew, click och posse för världen så de så småningom kan börja göra listettor till vanlig artistprocent på hans skivbolag. <br>Cirkeln är med andra ord snart sluten för Luda. Snart är han ?retired from rap?, medverkar i ett par videorullar om biljakter och brudar som kan slåss ? och förhoppningsvis för hans skull har DTP-possen då tagit över hans plats i söderns solsken. <br><br>