När publiken boardrat planet för att flyga med Frihetens fåglar är det bara att spänna fast säkerhetsbältet och som vuxen att tänka utanför boxen. För här är det lekens logik som gäller. Publiken kastas mellan olika platser och världar i universum. Det som nyss var en flygkabin är snart en djungel där vi får följa med på noshörningsjakt. Ja, det äventyr denna ensemble bjuder på är en hisnande inre och yttre resa där fantasin saknar gränser och där frihetsbegreppet står i fokus. Livets roliga, tillika allvar, bearbetas på en flygresa där två barn som flyger mellan sina skilda föräldrar möter en flygplansbesättning under kapten Blås befäl. Kapten Blå, gestaltad av Maria Johansson, är både en fågel och en människa, ett mellanting, och bjuder på wagnerartad europop av högsta klass. Det är drag i kabinen.
Efter en solstorm, vid nödlandningarnas nödlandning, hamnar barnen i fickan av frihet i rymden. En ficka av frihet dit många fler frihetsälskande barn, djur och mellanting tagit sin tillflykt. Här råder ett föräldralöst tillstånd och det finns inga moln mellan dem och solen, men ett hav av lätta bollar. Här finns en baby som flytt sin tvillingsysters död, de lyckade och de som misslyckats. De ensamma. Och när de sedan ger sig ut på jakt för att rädda en noshörningsunge som längtar efter sin mamma är jag verkligen tillbaka i barndomens lekland. Allt är möjligt. Inget är omöjligt i tankens värld.
Tråden med barnen som har skilda föräldrar löper för Unga Klaras del tillbaka till Medeas barn och 1970-talet. Suzanne Osten som varit och är en pionjär i att skapa barn och ungdomsföreställningar med existentiella frågor i fokus, har i Flygräddare hittat en underbar balans i sin avancerade konstnärliga form. Det är lika mycket underhållning som tankeväckande. Samtidigt är det svårt att verkligen beskriva vad jag varit med om.
Det är omtumlande, oväntat, fantastiskt, vackert, hemskt och galet, komplext som livet själv. Och när skådespelarna i vattenpausen går runt i publiken och frågar vad vi vill med våra liv, kan jag inte annat än att bli varm i hjärtat. För visst man kan ju bli sjöstjärna lika gärna som pilot, om man tillåter sig själv att tänka gränslöst. Och det är nog det bestående. Denna gränslösa upplevelse utöver det vanliga. Ett äventyr där allvaret aldrig förloras, omlindat med en mänsklig värme, vare sig publiken får följa skeendet med eller utan 3D glasögon. En teaterupplevelse av yppersta klass.