Loreen bjöd på suggestiv musik

Festspelen är för trettiotredje året igång. Studio Acusticum fylls inför invigningskonserten.

Affischnamn. Loreen var det stora affischnamnet vid årets invigning av festpelen i Piteå.

Affischnamn. Loreen var det stora affischnamnet vid årets invigning av festpelen i Piteå.

Foto: Björn Lindgren / TT

Kultur och Nöje2015-06-15 08:55

Festspelens konstnärliga ledare Katarina Fallholm vill med ”en bred välbelyst landningsbana av musik och event ni redan gillar” locka ny publik till konstmusiken. Och visst är det så att om en bara får tillfälle att lyssna till musik man tidigare inte hört och inte tror sig gilla, kan nya musikaliska världar öppna sig.

Loreen är det affischnamn som skulle kunna locka ny publik. Alla vill höra en ESC-vinnare och inte minst Loreen med sin chosefria framtoning och suggestiva musik. Hennes röst är allt från skör till superstark. Hon står stadigt på en enda fläck genom hela framträdandet medan hennes händer dansar med musiken. Hennes pondus är inte lika framträdande mellan låtarna men det är kanske det som ger den omedelbara publikkontakten. Hon avslutar, vilket publiken tydligt hoppats på, med Euphoria.

Orgel Acusticum saluterar sedan i Fanfare for the common man av Aaron Copland, under Andrew Cannings erfarna händer. Det är en ren glädje att få höra denna mäktiga orgel.

En ballerina i rosa tyll, Jazmine André Schufelt, bjuder på en Askungebalett. Det är så elegant och vackert som klassisk balett ska vara, men något i det absolut kontrollerade, det knixande och behagfulla som hör till denna konstform känns idag kvävande. Det för tankarna till den roll som traditionelt tilldelats kvinnor och som är så viktig att förändra.

Raka motsatsen till söt ballerina är de tre herrarna i operatrion Eclipse. Bredbenta, kraftfulla och mycket självsäkra framför de det ena pampiga numret efter det andra. Detta går hem hos publiken och är kanske en del av den tänkta landningsbanan men undertecknad blir mest trött. Det stereotypa kastandet av strofer mellan varandra utan egentligt samspel imponerar inte och är inte spännande alls.

Imponerade och spännande är däremot stråkkvartetten Vindla. Deras stråkar ljuder genom hela konserten. De ledsagar övriga artister och ger oss också några egna nummer; Mot bättre vetande, ett mycket intressant stycke av kvartettens violast, samt Liber tango av den oförliknelige Astor Piazolla.

Åsa Ivardotter är som programvärd lika rolig som seriös och kan inte annat än älskas. Festspelen fortsätter in i kommande vecka med många fina programpunkter. Följ med!

Musik

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!