Isens betydelse kan knappast överskattas i dessa tider när den globala uppvärmningen sänker sin apokalyptiska skugga över oss alla. Att den också kan vara en fröjd för såväl ögon som öron fick den publik som under lördagskvällen samlats på Gültzauudden erfara när sex mycket spelskickliga musiker, huvudsakligen hämtade från "kulturkrockarnas virtuoser" Evighetens Orkester, gick loss på isinstrument - cello, gitarrer, fiol, trummor och världens troligen enda rolandofon (som närmast kan beskrivas som ett slags ismarimba) skulpterade av paret Tim och Birgitta Linhart.
Efter en frejdig, om än av tornedalskt vemod mättad, inledning globetrottade sig raskt ensemblen i sedvanlig Evigheten-stil iväg mot sydligare musikaliska breddgrader (vilket i denna - bokstavligen - iskalla inramning gav hela tillställningen en milt surrealistisk karaktär), via fingerfärdigt Django Reinhardt-plink till nedslag i klezmer, balkansväng och romsk musik, allt medan de visuellt anslående instrumenten skiftade i färg genom hela spektrat från knallrött till isande blått.
Inkilade mellan gruppframträdandena rymdes såväl en sällsam perkussiv uppvisning av Christian Lidman, Jani Ruuskanen och Niklas Gustavsson på istrummor och den beryktade rolandofonen som två duetter, en blixtsnabb gitarrdito mellan Jani Ruuskanen och Petter Alatalo och Bellman-epistlarna Solen glimmar blank och trind - en hälsning till den högsommar som än så länge känns smärtsamt avlägsen - och Nå, skruva fiolen - ytterst passande med tanke på isinstrumentens problem med att bevara stämningen - framförda med bravur av cellisten Anna Torstensson och violinisten Filip Runesson. Därefter slöts cirkeln medelst en finsk tango med ljuvlig sång av Jani Ruuskanen och vi kunde vandra hem i den stjärnklara men långt ifrån smällkalla marskvällen en fascinerande upplevelse rikare.
Huruvida ismusiken ska betraktas som en ny konstform hänger naturligtvis samman med hur man väljer att definiera begreppet "konst". Det vore onekligen spännande om konceptet kunde utvecklas ytterligare, förslagsvis genom ett mer aktivt utforskande av isens speciella ljudvärld. Tills vidare står det dock klart att det hela är ett stycke imponerande hantverk som resulterade i en enastående konsert under lördagskvällen.