Sweden Rock festival
När Dio klev ut på scenen och sjöng så lät det som om han var ensam på scenen. Av Tommi Iommis gitarr hördes intet och trummorna lär som grenar som knäcktes. Men efter lite rattande på ljudbordet löstes problemet och bandet lät bättre än någonsin. Publiken var med från första tonen och Children of the sea fick hela området att svänga. Jag tycker Heaven and hell är en lyckad comeback för gänget. Senaste skivan är ett lysande exempel på hur rutinerade musiker som Dio och Iommi kan skapa nytt material utan att förlora känslan från det gamla.
Heaven and hell är ett band som kommer att locka många nya unga festivalbesökare till att köpa plattor med Black Sabbath, Dio och liknande band. Att bandet är rutinerat syns även på framträdandet. Dio har som vanligt en scennärvaro man kan ta på och samspelet mellan grabbarna på scenen är finslipat in i minsta detalj. Det är synd att konserterna på stora scenen alltid ska plågas av ljudstrul. Man kan tycka att festivalteknikerna borde ha rett ut de under alla dessa år. För det är alltid problem med något. Jag kan inte minnas en headline som haft kristallklart ljud. Är det inte ljudbilden så är instrumentkontakterna glapp eller så fungerar inte micken. Kanske skulle de ta lite mer tid på sig att checka ljudet. Vi festivalbesökare betalar ändå över 2.000 kronor för biljetten.