Livslångt utforskande av Mozarts musik
Ändå var det först närmast av en slump han kom att spela så mycket Mozart.
När han efter kriget, då han studerade bland annat i Tyskland, kom tillbaka till Sverige gick han helt sonika upp till chefen för radions musikavdelning. Han behövde försörja familjen och inkomsttillfällena var få. Varför inte ta och spela samtliga Mozarts 18 sonater, föreslog han, efter att ha konstaterat att det bara brukade spelas två i radion.
Tränade in 18 sonater
- Kan ni spela alla då, frågade han och jag svarade ja. I själva verket kunde jag bara två, men jag fick bråttom att studera in resten för direktsändning, berättar Hans Leygraf.
Nu är han i Luleå för att ge konserter tillsammans med orkesterföreningen. På dirigentpulten står Fredrik Burstedt, till vardags violinist och konsertmästare i Helsingborgs symfoniorkester och en ofta sedd gäst, både hos Luleå Orkesterförening och i Norrbottens Kammarorkester.
Efter många år som konsertmästare, en slags mellanchef mellan dirigent och orkester, har han sökt sig vidare till dirigentstudier för Jorma Panula vid Musikhögskolan i Stockholm.
Betraktar musiken i sin helhet
- Det är enormt lärorikt. Som violinist är jag ju mest intresserad av min egen stämma, men nu måste jag betrakta musiken i sin helhet, vilket är väldigt bra. Vilken inriktning jag senare väljer, vet jag inte. Men jag har nytta av kunskaperna, säger Fredrik Burstedt.
För första gången ska han dirigera en pianokonsert, men verkar lugn inför uppgiften. Han känner orkestern väl och dessutom sitter det en nestor bakom flygeln.
Hans Leygraf debuterade redan som nioåring med Mozarts lilla A-durkonsert på Konserthuset i Stockholm. Nu är han 86 och fullt verksam och senast för ett par veckor sedan gjorde han en av många konserter genom åren på samma konserthus, något som resulterade i fina recensioner. I går kväll anlände han till Luleå och orkesterföreningen efter en tolv timmar lång resa från hemmet i Salzburg och närheten till Mozarteum där han varit professor och fortfarande undervisar.
På programmet står naturligtvis Mozart, även om det också skulle ha kunnat stå Schubert eller Debussy - två andra favoriter.
Livslångt arbete
- Redan som barn spelade jag Mozart, något jag då fann både lätt och roligt. Efter de där radiosändningarna med alla hans sonater blev jag känd som Mozartpianist, men sedan har jag fortsatt att arbeta med honom genom åren.
Efter 40 år gav Hans Leygraf ut nya Mozartinspelningar, först då var tiden mogen.
- Under alla år har jag försökt komma in i Mozarts musik, någonting jag fortfarande arbetar med. Hela tiden upptäcker jag nya saker med varenda ton, det är ytterst intressant. För mig är det kompositionen som är viktig och den är svår att uppfatta när det gäller Mozart. Han har nämligen inte skrivit hur man ska spela.
Insikten är viktig och någonting som Hans Leygraf ständigt förmedlar till sina studenter.
- När man ska spela Mozart duger det inte att sätta upp noterna och börja trycka ner tangenter. Först ska man läsa noterna, brukar jag säga, och skapa en egen bild, en egen inställning till hur musiken ska spelas.
Ville bli berömd
Att undervisa har givit Hans Leygraf mycket.
- Från början tänkte jag inte alls undervisa - jag ville bli världsberömd. Men sedan fick jag frågan av den gamle studiekamraten Konrad Lechner som blivit musikdirektör i Darmstadt. Jag reste dit och mötte begåvade elever och upptäckte att det var oerhört intressant att inte bara syssla med sig själv utan också med andra. Att undervisa har sedan dess alltid skapat en fin balans för mitt musikskapande.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!