Livsfunderingar i ord och musik

Frågan hur enkel teater egentligen kan vara tål att tänkas på. Tornedalsteatern talar om sig som en gränslös scen, något som teaterchefen Ulf Fembro inom kort ska utveckla på en konferens i Lund, där regissörer, författare, koreografer och producenter möts för att tala om det som i Europa kallas "communityart", och som handlar om att skapa nya och oväntade möten mellan konst och samhälle. Tornedalsteatern är ingen institution, men ett slags paraply under vilket många olika kulturskapare träffas i projektform för att skapa scenkonst. Pjäser och föreställningar som vi sedan som publik möter på olika scener och i de mest skilda sammanhang. Men en lokal finns, inte långt från Soltorget i hjärtat av Pajala. I det som en gång varit butik finns där möjligheter att sätta upp en enkel scen och lämpliga sittplatser. Där på den lilla scenen i den anspråkslösa lokalen har man nu genrep och premiär på Vad drömde du om?, en föreställning i ord och musik med manus av Gun Olofsson (Jord, bland annat) i samarbete med Mary Calla, Mervi Jaako och Ulf Fembro, teaterchefen som också regisserat. Rekvisitan sparsmakad - några pinnstolar, ett par tofflor och förstås en trasmatta. Ett dragspel och ett piano, en hängare för kappan. Gun Olofsson spelar själv den medelålders kvinna som möter Elina, mamman som haft sådan koll på allting, men som sakta, sakta förändras. Den dag hon ställer in maten i linneskåpet är demensen ett faktum - det är dags för henne att flytta till ett äldreboende. Där sitter hon nu, tummar på ett garnnystan, saknar orden och tillbringar dagarna framför ett fönster. Dottern försöker så gott hon kan, talar med personalen, försöker att komma i kontakt med mamman, förtvivlas över sina tillkortakommanden och över att kanske aldrig ha varit ett älskat barn. Inser genom sin egen dotter att hon inte känner sin mamma och bestämmer sig för att ta reda på vem Elina är. Livsfunderingar, talade tankar. Några sånger, både på svenska och meänkieli, med den djupa och starka röst som är Gun Olofssons. Medspelare på piano och dragspel är Rolf Digervall (Raj-Raj band, bland annat), följsam och känslig. För det mesta talas svenska, men när Gun Olofsson gestaltar den gamla Sofia på meänkieli bränner det till lite extra. Där finns utan tvekan modersmålet i sin egentliga betydelse, känslan, kraften. Vi som inte förstår själva orden, men inte tvekar inför innebörden, kan läsa replikerna på ett papper. Tankar, sång och musik om ett ämne som många känner igen och ofta har bearbetats på scen i olika sammanhang. Men berättelsen tål att upprepas, särskilt som Gun Olofsson och Rolf Digervall gör det så naket och öppet.