Livet går som en dans

ES3 Danselevernas slutproduktion ? Sententia ? En dansföreställning om drömmar Onsdag 10.00 Aulan, Lärkan (Gymnasiebyn) Ångest för att det liksom hör gymnasieålderns sista andetag till. Drömmar för att det är hela föreställningens genomgående tema. In i vuxenlivet ska man. Klippa navelsträngen, kasta skyddsnätet och koppla loss fallskärmen. Ni som inte själva är just där i livet, kan säkert minnas hur det en gång var om ni anstränger er.  ? Vi ville göra en föreställning om just drömmar, för att det känns spännande, roligt och tråkigt på samma gång att gå ut skolan, vi är ju så vana att alltid ha varandra, säger Ida Westerberg, en av eleverna, dansarna och skaparna av Sententia när jag träffar henne efter premiärföreställningen. Alla 17 eleverna i årskurs tre har varit med och bidragit till föreställningen som är en blandning av såväl traditionell dans, som jazz och streetdance. Det musikaliska inslagen bjuder på en liknande spridning genremässigt. Från Mio min Mio (Dana Dragomir!) på panflöjt, till Destinys Child och Shakira. Under hela föreställningens gång visas bilder av ensemblen som barn på ?vita duken?, där de också själva kommenterar saker de gillade att drömma om som små. Jag fastnar främst för den ångestfyllda delen av Sententia, där Alice Cooper och Rammstein-stänkarna Wind Up Toy och Mein Hertz Brennt blandas med en kortfilm om att drunkna, och blir stycket Lek med Mig!

Livet går som en dans

När danseleverna på Estetiska-programmets sista årskurs (3) bjuder upp till slutproduktion, är det drömmar, hopp och ångest som står i fokus. Hopp för att det stundtals lyser av framtidsoptimism hos eleverna.