Det var så orimligt att det började kännas sannolikt. Men när klockan slagit tolv och ingen från Akademien hört av sig drog Tomas och Monica Tranströmer en lättnadens suck och åt lunch i stället.
Redan i trapphuset till Tomas och Monica Tranströmers lägenhet på Södermalm i Stockholm står det klart att något stort har hänt. Grannar tittar leende ut genom sina dörrar och fler och fler journalister och fotografer hittar dit. Peter Englunds besked att årets Nobelpris går till poeten Tomas Tranströmer var minst sagt efterlängtat - även om poeten själv aldrig skulle erkänna det.
- Nej, uppriktigt sagt hade vi aldrig trott att det här skulle hända, säger Monica Tranströmer, men får ett njaa till svar från maken.
Sedan stroken 1990, då Tomas Tranströmer förlorade en stor del av sin förmåga att kommunicera, har hustrun Monica spelat en allt större roll som länk till omvärlden. Nu sitter han avslappnad i sin favoritfåtölj och ser ut att vara ganska nöjd med den stora uppmärksamheten.
- Ja, du Tomas har kanske inte tvivlat lika mycket som jag, men jag tror inte att någon författare väntar sig ett sådant här pris. Det är så mycket du skulle vilja säga en sådan här dag, men orden finns inte till hands.
Musiken hans uttryckssätt
Det är bara några månader sedan författaren uppmärksammades stort i samband med sin 80-årsdag. Nu tar paret emot framför den flygel som sedan stroken blivit Tomas Tranströmers viktigaste uttryckssätt och när journalisterna blir allt fler stryker hustrun honom diskret över nacken.
Jo, visst borde man kanske ha anat, när det har spekulerats i så många år, medger de.
I morse hade de en lite annorlunda känsla jämfört med tidigare år: att han skulle få ett Nobelpris i 80-årspresent kändes så orimligt att det kanske var det bästa sättet som Svenska akademien kunde överraska på.
Men när klockan passerade tolv och ingen från Akademien hade hört av sig slappnade de av.
- Vi tyckte det kändes skönt, vi slapp det i år också, berättar Monica Tranströmer.
I stället satte de sig och åt lunch. En stund senare ringde telefonen, några få minuter innan Peter Englund klev ut genom dörrarna i Börssalen.
Nu väntar en intensiv period, men paret verkar fylld av tillförsikt, trots att poetens 80-årsdag firades stort och intensivt för bara några månader sedan.
- Vi har haft en skön och vilsam sommar, det känns som att vi ska kunna ta oss igenom det här.
Tomas Tranströmer får en fråga om inspiration och visar med handen hur livet har gått upp och ner genom åren, och Monica nickar.
- Livet förändrades när du drabbades av din stroke, men på något egendomligt sätt har det fortsatt att vara intressant ändå. Vi har fått uppleva mycket under dessa ganska tungrodda 20 åren, mycket som har inspirerat.