Livet avtäcks i dansen

DANS Med ögat mitt i pannan Koreografi: Efva Lilja Dansare: Kari Sylwan och Jan Abramson Originalmusik: Tommy Zwedberg Sverigefinska folkhögskolan, Haparanda Dansare betraktas som uråldriga redan i 50-årsåldern, i pension går de mycket tidigare än så. I det åldersfixerade Sverige går man visserligen i pension först vid 65, men synen på människan som gammal börjar långt tidigare. Koreografen och dansprofessorn Efva Lilja är något intressant på spåret i sitt forskningsprojekt som hon ka-llar Rörelsen som kroppens minne, där hon under tre år inte bara samarbetar med dansare, utan också med sociologer, filosofer och geriatrikforskare som intresserar sig för hur erfarenheter och minnen lagras i människans rörelser. Projektet har bland annat resulterat i tre dansproduktioner ? Minnet, Med ögat mitt i pannan och Döden, döden!. I Med ögat mitt i pannan möter vi dansarna Kari Sylwan och Jan Abramson. Båda med ett gediget förflutet inom dansen och skådespeleriet. Kari Sylwan är för närvarande rektor på Danshögskolan, men har tidigare dansat både med Cullbergbaletten och på Operan och i många år tillsammans med Karin Thulin. Minnesvärd var hon också i Ingmar Bergmans film Viskningar och rop. Jan Abramson är från början skådespelare med lång erfarenhet och började dansa relativt sent i livet. Båda har fyllt 65 år. En man och en kvinna i ett sceniskt rum. Hon på golvet, barfota. Till synes plockande bland sina minnen, små gester, stark oro. Han rör sig tvekande i cirklar, tar av sig sina kläder, står där skyddslös. En måltavla för de hånfulla skratten i Tommy Zwedbergs originalmusik. Vem är han att tro att han är någon? Han ? den åldrige och förbrukade, vad skulle han kunna bidra med? Men ålder är något mycket relativt och när paret hittar fram till varandra, till kärleken och gemenskapen, förändras deras uttryck. Fram träder en annan ålder, andra gester, känslor som aldrig åldras. Dans kan vara ett rum för det som annars inte blir sagt. Kan i sina bästa stunder få oss att tänka nya tankar. Just så fungerar Med ögat mitt i pannan. Rörelserna på golvet väcker starka och mycket konkreta minnen, men pekar också framåt och in mot ett mycket intensivt nu. Dansarna förvaltar ögonblicken, öser ur erfarenhetens brunn, väcker frågor och undran. Effektiva röster i musiken skapar kontrast till långsamheten på golvet, avtäcker liv. Föreställningen är kort, 30 minuter, och skapad först och främst för barn och ungdomar. En bra utgångspunkt för samtal om åldrande och liv som fungerar lika bra för vuxna. Många borde ha fått uppleva Med ögat mitt i pannan, men få tog chansen i ett Haparanda där dansintresset vanligtvis är stort. Det känns som ett slöseri med viktiga konstnärliga resurser. Kanske vore ett samarbete med Teaterföreningen att rekommendera, de är riktigt bra på publikarbete.

Livet avtäcks i dansen

Efva Liljas dansföreställning Med ögat i pannan handlar om kärlek och om att åldras. Kari Sylwan och Jan Abramson dansar.