Litteraturen som vara, varan som litteratur

Ett par veckor in i januari dimper den ned, tidskriften Svensk Bokhandels katalog med annonser över förlagens vårutgivning. Extrovert och glassig, tung som ett smärre spädbarn.

Kultur och Nöje2010-01-23 06:00
 Det är alltid med en kluven känsla jag tar mig an den. Här, om någonstans, kan man få en vink om åt vilket håll bokmarknaden är på väg. Detta är de ideal förlagen vill utstråla och förmedla. Jämför det med en catwalk. Under bläddrandets gång blir jag ofta, som den stofil jag inser att jag är, ganska missmodig. Över det massiva överflödet av böcker och den skriande bristen på litteratur. Detta är förvisso inget nytt, det är en lavin som haft god tid på sig att växa sig stark och som har sina orsaker i såväl kulturmönster som teknisk utveckling. Men aldrig förr har svenska förläggare tyckts generas så litet över att publicera sådant som Babbens självbiografi och Ernst Kirchsteigers "smartaste knep för sommarstugan". Litteraturvetaren och författaren Anders Johansson tar i en skarpslipad essä i senaste numret av tidskriften Provins (4/2009) bland annat upp kritikermottagandet av Lars Noréns dagböcker häromåret. Hur författarens ohejdade konsumism ställdes emot honom i anklagelser som andades "du är egentligen likadan som oss, din kritik är inte giltig". Johansson skriver: "I själva verket tecknar han varufetischismen som ett sår, som samhällets ofrånkomliga lögn. Vi är idag vad vi konsumerar. Detta är ett faktum. Det går inte att ställa sig utanför, protesten blir ett konsumentval i sig. Men det går att reflektera över och gestalta detta faktum. Vi är inte låsta av att acceptera den objektiva lögn vi är tvungna att leva. Vi kan få ångest eller vi kan tänka. Det finns samband. Ett av dessa samband är dessutom att varor också är sanna och meningsfulla." Det sista provocerar, det erkännes. Men om varans makt i princip är obegränsad, och även omfattar litteraturen, hur mycket vi än motsätter oss den tanken - då vill man naturligtvis att de varor som produceras skall vara just sanna och meningsfulla. Återstår att definiera vad detta innebär. Och vilka produktionsvillkor som i så fall bör råda. Det man påminns om när man läser Svensk Bokhandels katalog är hur radikalt skilda förutsättningar förlagen har att arbeta utifrån. Klyftorna är betydande. Längst fram i katalogen tornar jättarna upp sig, blickar ut från sina mediekonglomerat, världsvana och självsäkra. Sida efter sida med flådiga annonser i fyrfärg. Bonniers har bokat 28 sidor. Natur och Kultur 21. Norstedts 20. Längst bak hittar man småförlagen, som skramlat ihop till en halv- eller kvartssida var, och som ofta driver sina verksamheter ideellt. Har de något att hoppas på i bokbranschen anno 2010? I skenet av varor.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!