Liten men levande folkmusikfestival
Det spelar ingen roll hur mycket än Svante Lindqvist, Markus Falck, Göran Eriksson, Mats Olausson och deras ständiga gästartist Ulf B Jonsson bedyrar att nästa års folkmusikfestival ska bli deras sista - den här festivalen är absolut deras. Någon annan skulle aldrig kunna göra om vad de gör på scenen, deras sammansättning av gästartister, musikanteriet och, inte minst viktigt, gemytet.
Självklart börjar historierna i Gällivare-Malmbergets musiksällskap, vars ande ständigt svävar över J P Nyströms. Idel goda och roliga tycks dessa andar vara och som vanligt haglar historierna om Kvinten och de andra gruvisarna som på sin fritid var musikaliska mästare i en orkester som började som en kammarorkester och så småningom kom att utvecklas till en symfoniorkester.
Som vanligt får vi också möta Hadar Hagström, uppfinnare, konstnär, renässansmänniska - ja, vad ni vill. Hans arv förvaltas väl av Göran Eriksson, vars ständiga rekvisita i rollen som Hadar är en silkeshalsduk som med åren snarare kan sägas vara grå än vit. Inledningskvällen till ära bjuder man på Hagströms absoluta hit: Mamma kokar palt.
Men också en gammal medlem i Gällivare-Malmbergets musiksällskap - Erik Sundström, violinist bland annat i Luleå Orkesterförening och känd förespråkare för det kulturhus som nästa år kommer att hysa J P Nyströms folkmusikfestival. Tillsammans spelar de Olles brudmarsch, skriven av Olle Lagerkvist, den första generationens gruvarbetare i Malmberget.
Dan Bergman sjunger med omisskännlig röst en svensk översättning till blueslåten Nobody knows you when your down and out och så presenteras tredjepristagaren av den musiktävling som ackompanjerar årets festival: fiolspelaren Frida Olausson som skrivit låten Vändtia som hon framför tillsammans med Aaron Stöckel på gitarr och Victor Olofsson på trumma.
Sedan är det dags för Hasse Alatalo, Janne Olofsson och Lars Paulin att inta scenen med musik från boken Nurmen lintu - Hasse Alatalos imponerande insamling av visor och låtar från Norrbottens finnbygder. Därmed får vi ett smakprov från en otroligt tät föreställning, där fotografen Anders Alm visar egna och insamlade privatbilder från Tornedalen på stor duk bakom musikerna.
En helt annan stämning, men samma musikanteri. Personliga tolkningar, berättelser som bär långt - uttryckta både i musik, bild och tal.
Liv, levande. Till varje pris. Varför ändra på ett vinnande koncept?
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!