"Jag vandrar den här gatan ner för att bearbeta min känslighet. Här har jag gått i otakt med min hela existens i åratal. Är det en insikt?"
Kvinnan i Plats av Pija Lindenbaum undertrycker instinkterna och är därmed dömd att alltid tänka på konsekvenserna av deras sprängkraft. Kampen med vilddjuret brukar vi utkämpa om natten i drömmen. Men i den här förtätade och ovanligt skarpsinniga kortromanen möter vi det i ett tillstånd.
Kvinnan i romanen är frånvarande, eller ytterst närvarande, tolkningen är avhängig hur man läser tillståndet. Kanske är hon deprimerad. Kanske har hon bara fått nog av platta konversationer: Jag måste passera förbi samförstånden som inte existerar. Hur som helst så lämnar hon mannen och den vuxne sonen, säger upp sig på arbetet, lånar en trist lägenhet och skaffar sig en hund. Kvinnan ser vad hunden är kapabel till. Hon identifierar sig med hans livslust samtidigt som hon kopplar den. Ska den få vara med är det plats! Och när hunden låter sig domesticeras väcker den upp sadismen. Man darrar, precis som den, och skrattar samtidigt till. Visst ja, en projektion! Där kärlek härskar finns ingen vilja till makt.
Det är som om hunden förvandlas till den plats där kvinnan spelar med hundens mönster. Hon vill inte delta i livet men påminns om det via hunden. Dialogen mellan kvinnan, som är ute med sin hund, och en påstridig man, som är ute med sin tik, är en höjdpunkt i boken. Här skrattar man igen, igenkännande, för att strax därpå känna olust. Den här inre dialogen mellan kontroll och drift är dramatisk och provocerande - som man förstår av några kulturprogram i radio och teve. Den här människan skrev ju nyss barnböcker. För inte kan väl det här vara på riktigt!
Lindenbaum går verkligen på djupet. Vad är vi? Hur hanterar vi instinkterna? Hur får vi med oss det som fattas? Lindenbaum talar till vårt omedvetna och gör det smärtsamt skickligt och på ett högkänsligt språk: "När jag lyfter upp dig är du så övergiven att du nästan inte väger någonting". Metaforen med hundkopplet är välfunnet. Med det halar vi in känslorna.