Linda Sundblad formad av floppen

Lambretta är glömt, nu är det solokarriär som gäller för Linda Sundblad. Och med singeln Oh father stadigt parkerad på svenska listors övre regioner ser det onekligen ljust ut för albumet Oh my god!
Runt millennieskiftet var Lambretta ett av Sveriges hetaste popband. Debuten Breakfast kom 1999 och uppföljaren Lambretta, med hitlåtarna Creep och Bimbo, två år senare. Allt gick som på räls. Så kom bakslaget lagom till tredje skivan, med medlemsavhopp, manageravsked och kamp mot skivbolaget om bandets framtida riktning. När The fight slutligen kom var bandet i praktiken redan splittrat, skivan sågades och sålde dåligt.
- Oh my god! hade nog aldrig blivit av om vi inte floppat med Lambretta. Jag blev så revanschsugen efter det, ville bevisa att jag minsann kunde. Det är klart att det inte är kul när det går dåligt, det var jättejobbigt, men i efterhand ser jag det som en livserfarenhet, att jag inte kan ta framgång för given, säger den nu 25-åriga Linda Sundblad.

Tidig Madonna
Oh my god! är ett album som visserligen är klätt i modern skrud men ändå står stadigt i åttiotalet. Man behöver inte lyssna länge innan man tänker "tidig Madonna".
- Visst, det stämmer. Men vi har inte suttit och studerat hennes tidiga skivor, mer än vad man alltid gör - 80-talsmoguler som Michael Jackson, Prince och Chaka Khan finns ju där hela tiden.
Sedan förra året bor Linda Sundblad i San Diego tillsammans med sin nye make, som är svenskamerikan. Det nya förhållandet återspeglar sig på skivans texter.
- Ja, det är mycket kärlek på skivan, jag hade mycket av den varan i hjärtat när jag skrev.
Är det inte krångligt att bo i sydvästra USA när du är popartist i Sverige?
- Jag åker fram och tillbaka hela tiden. San Diego påverkar mig positivt, jag får ingen inspiration här hemma. Eller jo - jag får inspiration när jag är här i korta och intensiva perioder, men jag mår inte bra av att vara här hela tiden. Jag måste komma bort för att uppskatta Sverige ordentligt, svarar hon.

Annat musikklimat
Hon beskriver musikklimatet i San Diego som bra, men inte lika koncentrerat som i Stockholm.
- Här håller ju alla på med musik på ett eller annat sätt, men när jag säger att jag är artist till någon i San Diego, så svarar alla "what, that?s so cool, awesome"! Fast det är klart, åker man två och en halv timme norrut hamnar man ju i Los Angeles, och där är det ju som här.
I slutet av januari åker Linda Sundblad ut på Sverigeturné, innan skivan ska lanseras i Japan och delar av Europa. Hon medger att det kommer att bli annorlunda utan Lambretta.
- Tryggheten försvinner ju lite som soloartist, man får ta allting själv, både framgångar och motgångar. Men jag har ju ändå samma roll som förut, jag står längst fram och är den som har ögonkontakt med publiken. Och jag tar ju ett band med mig, så det blir gemenskap där också.
Oh my god! släpps på onsdag, den 8 november.