Kan Lilla Augustpriset på allvar ställa bokdebutanter i startblocket? I år kan stora Augustpriset för första gången gå till en författare som varit nominerad även till ungdomspriset: Amanda Svensson.
I Välkommen till den här världen skildrar Amanda Svensson tre unga människors festnatt i Köpenhamn. Romanen kan göra henne till Augustvinnare på måndagskvällens gala vars utgång är mer dimhöljd än på många år.
Som 17-åring, 2004, var hon en av sex unga skribenter i finalomgången till Lilla August. Nomineringen gjorde henne inte till författare, däremot blev den en bekräftelse.
- Jag kände nog att jag var rätt bra på att skriva, men det var ingen milstolpe i mitt liv.
Unga kvinnors tävling
Svenska förläggareföreningen lyfter gärna fram Lilla Augustpriset som "en plantskola" för bokutgivningen. De sex som både nominerats till priset och sedan också debuterat är alla unga kvinnor, vilket kan ses om ett resultat av att unga kvinnliga skribenter står för de flesta av de cirka 600 bidrag som lämnas in varje år.
Flera av de sex har liksom Amanda Svensson debuterat efter bara några år.
- Många ser det som något konstigt, men jag tycker det är rätt naturligt, Lilla August får ju in många bidrag, och många debutanter har skrivit ända från den åldern, säger hon.
Kärlek, smärta, svek
Förläggaren Stefan Skog, juryordförande sedan tre år, blir glad och förhoppningsfull av att läsa om kärlek, smärta, svek och ensamhet, skildrade av skribenter i åldrarna 16 till 20 år gamla:
- De tar sitt skrivande på så stort allvar. Och även om de skriver om slitna ämnen lyckas de hitta nya sätt att göra det på.
Sju år efter att hon tog emot Lilla August debuterade Ester Roxberg med ungdomsromanen Antiloper. Inte heller hon beskriver priset som avgörande för sin framtida debut även om det säkert snabbade på den. Ester Roxberg fick priset redan andra året på gymnasiet för en diktsvit hon skrivit en regnig Smålandssommar.
- Det blev en dörröppnare, jag fick Växjö kommuns kulturstipendium, jag fick framträda med mina dikter även på politiska debatter. Det var verkligen en upplevelse av skrivandets makt, jag fick en röst på ett helt annat sätt än tidigare.
Moa-Lina Croall nominerades tre år i rad, och vann det tredje. Fyra år senare debuterade hon med Sen tar vi Berlin, tre år senare kom hennes andra roman och snart även hennes tredje.
- Det betydde jättemycket för mig, jag fick en känsla av att mitt skrivande togs på allvar, att det var något jag kunde syssla med.