Det hela började med en kupp i ett fikarum på en plåtverkstad i Motala. En av de anställda tröttnade på de murriga väggarna, på de obligatoriska almanackspinupporna, på en miljö som fick honom deprimerad. Utrustad med färg och penslar stängde han in sig på jobbet en helg och på måndagen överraskade han sina jobbarkompisar som slog upp dörrarna till ljusa och inbjudande rum.<br>Han som gjorde det heter Danko Lisse och arbetar sedan några år tillbaka på Be-Pe Plåt och Mekaniska i Motala, verkstadsarbetare men också konstnär utbildad i sitt hemland Peru. Förändringsarbetet gav upphov till nya samtal där i fikarummet. Utifrån bilderna som ersatt utvikningsflickorna talades det om konst, men också om självbilden, om osynliggjort arbete och arbetsmiljö, något som i sin tur ledde fram till en idé om en utställning om verkstadsarbetare från hela Sverige.<br>Inte planerat<br> ? Det här växte fram, var ingenting jag hade planerat från början. För mig var det ett personligt ställningstagande, jag kände helt enkelt att jag var tvungen att göra något åt min egen arbetsmiljö, säger Danko Lisse som, tillsammans med sin fru och kollega Sira Jokinen Lisse, rest runt på tio arbetsplatser i Sverige för att samla material till utställningen Verkstadsarbetare med nya ögon som öppnar på Arbetets museum i Norrköping den 22 oktober.<br>Tillsammans har de pratat om liv och arbete med 75 verkstads- och industriarbetare från Luleå i norr till Malmö i söder. Varje samtal illustreras med porträtt tagna på jobbet, men också med barndomsbilder och betydelsefulla personliga tillhörigheter och dessutom av filmer från olika arbetsmoment.<br>Ett rum fullt med klot<br>Men utställningen kommer också att bestå av personliga signerade lerklot skapade av verkstadsarbetare på de aktuella arbetsplatserna. Förhoppningsvis ska lerkloten fylla ett helt rum där besökarna får ta sig fram på spångar.<br> ? Lerkloten blir symbol för alla de verkstadsarbetare som så starkt bidragit och bidrar till Sveriges välfärd i dag, säger Sira Jokinen Lisse.<br>Första anhalten på denna lerklotsstafett är SSAB i Luleå, där åtta anställda medverkar i utställningen på Arbetets museum.<br>En av dem är Stig-Olof Åberg som arbetar på Koksverket. Tillsammans med sina kollegor står han nu inför den ovana uppgiften att forma ett lerklot. Dessutom framför kameror, något som skulle få den mest erfarne att bli nervös.<br>I 30 år har han jobbat på SSAB och iakttagit många förändringar, inte minst när det gäller antalet anställda. För 30 år sedan arbetade 5.000 personer ute på järnverket. I dag är siffran 1.000.<br>Folk överallt förut<br> ? Man märker skillnaden särskilt på nätterna. Förr var det folk överallt, nu undrar man ibland om det är helt tomt här. Men så händer det något och då kommer de strömmande från alla håll.<br>Sammanlagt räknar man med att cirka en halv miljon arbetar inom verkstadsindustrin i Sverige, något som kanske inte längre är så tydligt i den offentliga debatten. Även om arbetsuppgifterna har förändrats en del genom åren bygger de på ett slags hantverkskunnande som tar tid att lära sig och de tunna organisationerna skapar nya problem.<br>Stig-Olof Åberg och kollegan Lars Bergström tycker att det finns ett värde i att berätta om verkstadsarbetare i dag. Åldersstrukturen oroar dem, medel-åldern på järnverkets arbetare är 48 år, för tjänstemännen runt 50 år.<br>Locka yngre<br> ? Det är viktigt att berätta om vårt arbete, inte minst för att kunna locka yngre människor att söka sig till verkstadsindustrin, säger Lars Bergström, som också ser på utställningen ur en annan aspekt.<br> ? Arbetarnas historia måste vi värna om själva, den måste vi berätta.<br>Förutom ett bandat samtal, porträttfoton och en videofilm där Stig-Olof Åberg utför två av sina dagliga arbetsmoment, bidrar han till utställningen med en favoritskjorta, en liten apparat med uppgift att locka till sig älgar och ett foto från en skolresa till Finland som han gjorde som 11-åring hemma i Karungi.<br> ? Den här utställningen kommer att handla om arbetet, men framför allt om människorna, säger Sira Jokinen Lisse, som pratat med folk från hela världen inför utställningen.<br>Mångkulturellt<br> ? Det mångkulturella Sverige finns inom verkstadsindustrin, alla kan inte komma med barndomsbilder eftersom många har flytt eller kommer från kulturer där de inte fotograferats som barn. Jag känner mig verkligen privilegierad som fått ta del av alla fantastiska berättelser.<br>Ett halvår kommer utställningen att visas på Arbetets museum i Norrköping. Sedan är tanken att den ska vandra runt till de orter som är direkt berörda av dokumentationen.<br> ? Det här vore kanske något att visa i vårt nyöppnade Kulturhus, funderar Stig-Olof Åberg.<br>
