Lek med det tvådimensionella

Lura ögat är en uppgift med traditioner inom bildkonsten där gränsen mellan fiktionen och verkligheten blir otydlig. Ofta är det en lek mellan det tvådimensionella och det med tre; en slät duk målad så att man tror där finns ett verkligt hål eller tvärtom, ett verkligt tredimensionellt föremål att lyfta ut. Det vore lätt att säga att Klas Hällerstrand i sin aktuella utställning på Konsthallen i Luleå arbetar med just det då verket Gravitet, som drar blicken till sig oavsett genom vilken ingång man kommer, verkligen går att uppfatta som troempe l’oeil. Där syns en vit porslinskopp med lika vit reliefbård som svävar i luften mot en fond av mönstervävd vit duk i linne, eller halvlinne, möjligen helt i bomull. Det är magiskt och sakralt. Det visar sig dock att det jag ser är ett foto, eller som det beskrivs i programbladet, en silikonmonterad glasupplaga. Något som faktiskt förhöjer upplevelsen ytterligare. Ändå är det något annat än leken med det sanna som dominerar upplevelsen av Hällerstrands konst - en varsamhet och ett utforskande som fått ta tid och som uppmuntrar betraktaren att också ta sig den. Klas Hällerstrand är dessutom lika sparsmakad som vi sett honom tidigare, bland annat på Galleri Syster, när han nu åter dyker upp på konsthallen i en egen separatutställning. Under Konstbiennalen, Luleå Art Biennal, för tre år sedan visade han i samma lokal broderi, också den gången i vitt. Nu kontrasteras det vita dock av svart och träfanér i olika nyanser. Det största verket är en skulptur föreställande ett itusågat bord som liknar en sideboard från 1960-talet, om än mycket högre, med sina eleganta klövdjursliknande svarta ben och skiva i mahogny- och lönnfanér. Brottet är skarpt och vasst, eller snarare brotten är skarpa och vassa, då bordet är kapat på två ställen. Verket heter Förverkade och är gjort med stor noggrannhet. Det väl avvägda utfört med precision och finish och långsamheten det framkallar är också det mest njutbara med Klas Hällerstrands verk. I Konsthallens innersta rum har han skapat en plats jag vill återvända till, kontemplera vid det lilla, inte alls märkvärdiga bordet som bara är en aning skevt och lindat med garn vid benens ändar. Eller njuta av favoriten 34 Distansminuter. Ett broderi på vitt linne med vit sidentråd där de inte alldeles exakt lika hårt åtdragna stygnen skapar ett ljusspel. Men verken är samtidigt laddade med osäkerhet och jag förstår att erfarna gallerister pratat om Hällerstrand, utexaminerad från Konsthögskolan i Luleå så sent som 2008, som en mogen konstnär. Förutom det eleganta utmanar han med sin konst oss också i den största gren, som samtiden med sitt enorma utbud av fiktion, tvingar oss alla att tävla i - "bestäm-själv vad-du-vill-lita-på-är-sant". Och ja, visst blir jag grundligt lurad av Mittpunkt, ety där litades på ett enda sinne. Ögat.

Lek med det tvådimensionella

Klas Hällerstrand Konsthallen i Luleå