Legender och talande tungor

Det är inte utan att man inser världens komplexitet när man en höstdag färdas längs vackra vägar, ser älvar glittra mellan gyllene träd, passerar byar som bär namn som Hoppet och Ansvar och någonstans just där i inlandet upptäcker en stor segelbåt utanför ett hus. Allting är inte som man förväntar sig och mysterierna är många, tänker jag medan jag lyssnar till Van Morrisons eviga försök med textrader han aldrig någonsin kommer att lära sig utantill på bilstereon. Andra har det lättare med minnet, något jag ska bli varse under dagen i Tärendö där Svenska Tornedalingars Riksförbund och Tornedalsteatern bjuder in till seminarium kring frågan vad legenderna egentligen berättar. Långväga gäster
På plats ett 60-tal intresserade mer eller mindre långväga gäster. Längst har Busisve Chaane och Vusi Khemalo rest. De kommer båda från Johannesburg och utgör den sydafrikanska delen av projektet Talking Tongues, talande tungor, som de genomför tillsammans med Tornedalsteatern med stöd från Statens Kulturråd och SIDA. I Sydafrika kommer det gemensamma arbetet förhoppningsvis att resultera i en bok fylld av berättelser och i Tornedalen en pjäs, som om allt går enligt planerna också kommer att spelas i Johannesburg. Men dit är vägen ännu lång, projektet har just satts igång och nu inventerar man varandras berättelser. Busisve Chaane och Vusi Khemalo representerar den sydafrikanska organisationen Association of Life Learning som bland annat bestämt sig för att rädda landets berättartradition. Vänner från Hollywood
- Vi har ingen litterär tradition i vårt land, men däremot en enormt rik berättartradition. Förr samlades alla kring elden, nu samlas man kring TV:n,
där man får vänner från Hollywood. Moderniteten har helt enkelt tagit kål på stora delar av berättarkonsten, vilket är tråkigt, säger Busisve Chaane. - Våra berättelser var som ett bibliotek fyllt av kunskap som inte bara skapade visdom utan också formade den afrikanska moralen. Det var kring berättelserna vi möttes, berättelser som dessutom är språk, pedagogik, ett sätt att få syn på sig själv och sina medmänniskor och något som får oss att förstå världen, säger Vusi Khemalo, som ser likheter mellan sin kultur och "you guys here in Pajala". För att stödja det muntliga berättandet går Association of Life Learning bland annat ut till människor i olika townships och arrangerar berättarteater, där invånarna själva får bidra med sina historier. Den bok de nu tänker skriva ska användas som underlag för att uppmuntra berättandet. Inte renrasig
I Tornedalen talar man ibland om "ummikko", de enspråkiga. Men att komma dragande med två språk är inget som imponerar på en sydafrikan. Där har man nämligen elva officiella språk och boken som nu ska skrivas ska innehålla dem alla. Att världen varken är enkel eller renrasig fick författaren Bengt Pohjanen uppleva först när hans ungdoms röda kinder hade svalnat, säger han, när han talar om identitet utifrån berättelsen om kung Faravid. - Som 20-åring beställde jag en släkttavla. Där fanns några svenska namn som jag inte ville kännas vid, som jag bortsåg från. Länge trodde jag att mitt namn Bengt Pohjanen berättade vem jag är. Att "Bengt" talade om att jag var 100 procent svensk medborgare och att "Pohjanen" sa att jag till 100 procent hade finsk-ugriskt ursprung, men så enkelt var det naturligtvis inte. Fylla igen luckor
I polemik mot historiker som, trots att man hittat kamkeramik i jorden här i norr, påstår att Norrland länge bestod av kringströvande vilda stammar har Bengt Pohjanen vänt sig till legenderna på jakt efter idéer som kan fylla igen historieforskningens luckor. Under sitt sökande har han hittat kung Faravid, kvänernas konung, omskriven i de isländska sagorna. I samarbete med Tornedalsteatern är han just nu i färd med att utforska gåtan och här i Tärendö bjuder han på en hisnande resa genom århundraden ledsagad av myten om kung Faravid. På vägen påminner Bengt Pohjanen om Kalevalaeposets storsångare Väinämöinen och Joukahainen. Den unge Joukahainen vet allt, har stora kunskaper, och utmanar den gamle Väinämöinen som bara sjunger om det han ser. - Mötet mellan realism och myt sker i varje konstnär. Man måste veta allt, men samtidigt inte mer än det som man har uppfångat i denna vackra dal, säger Bengt Pohjanen. Flerspråkig minoritet
- Det grekiska ordet för teori säger att kunskap inhämtas genom skådandet och de gamla grekerna skiljde också på "förnuft" och "förstånd", på logisk och intuitiv kunskap. Vårt ord för nåjd är "tietäjä", en som har kunskap, och denne figur finns i de flesta kulturer. De berättelser vi omges av innehåller både saga och fakta eftersom de har berättats av människor som tecknat ner vad de har sett, men också skrivit till något som gör det hela till en god berättelse. Att han som tillhörande en flerspråkig minoritet inte var unik fick han så småningom lära sig på ett författarseminarium i Finland. - Där berättade jag att jag kom från ett område där vi talar tre språk. Oj, så få, sade en av de närvarande författarna. Hemma hos oss har vi tolv språk. Där fick jag också lära mig att det bara är Island och Portugal som inte har några minoriteter med eget språk i
Europa. Över hela världen är vi många som bor i flerspråkiga områden, säger Bengt Pohjanen, som är övertygad om att historien förr eller senare kommer att skrivas om. - Jag tror att legenderna kan leda oss vidare, något forskare säkert också kommer att upptäcka långt efter att det att jag ligger i jorden.