Legendariskt program på DVD

örstörde den en generations barndom eller är den klassisk barn-TV? Är den politisk propaganda eller en magisk saga om gott och ont? Nu kan du avgöra själv: Vilse i pannkakan släpps på DVD.Det har redan tjatats ihjäl. "Staffan Westerberg förstörde 1960- och 1970-talisternas barndom", yada yada och Vilse i pannkakan var ren vänsterpropaganda och fan och hans onkel.Nu trettio år senare är Staffan Westerberg mest trött, trött på allt tjafs. Det var ju, liksom, bara ett barnprogram.- Jag tycker Vilse i pannkakan är söndersnackad. Jag tror att de som ser den i dag undrar varför det blev så stort, debatten så hätsk. Men det började som något studentikost, "den förstörda generationen", och det var jag som blev driftkucku.- Själv har jag inte sett hela serien på länge, länge. Jag orkar inte med det.Vad är det du inte orkar med?- Att bli avundsjuk på att jag var så bra. Men det är ju också vemodigt att märka hur tiden har gått och se den där killen som var jag, med långt hår och utan mustasch.Att Vilse verkligen var skrämmande är jag ett levande bevis på. Tycker du att det går att försvara otäcka barnprogram? Att det finns något gott i att allt inte är utslätat?
- Det finns något gott i det. Men Vilse handlade om min fantasivärld, avsikten var inte att göra er rädda. Om jag kan säga "ååh, en krokodil har drunknat i min latte" och få er att se den, då är jag en magiker. Det kan vara spännande. Men det är klart, det får ju inte vara osunt spännande.Berätta om det politiska budskapet i Vilse i pannkakan.- Man kan inte säga att det fanns något. Jag har blivit beskylld för att vara oerhört politisk, att Storpotäten i serien skulle symbolisera kapitalismen. Men det handlade bara om att han var stor och drumlig medan Vilse var liten och oskyldig. Som en saga. Men serien visades i en tid då allt skulle vara politiskt korrekt, så jag drogs med i det.Lite uttjatat
- Men visst, jag är ju åt vänster. Och om någon ser politik i att Storpotäten får på nöten så gärna för mig. Men det var inte så jag tänkte. Däremot är det sant att jag var fruktansvärt mycket i TV, det blev en uttjatning. "Ska den där killen få hålla på med sina dockor vecka efter vecka?" Skulle du har gjort Vilse annorlunda om du visste vilket liv det skulle bli?
- Nej. Och jag kunde aldrig föreställa mig all uppståndelse. När den visades var den inte speciellt märkvärdig, allt det där kom långt senare.Hur ser du i dag på 1970-talets vänstervåg i barn-tv?- Det var lite överpedagogiskt. Det enda TV-program jag själv gillade var Tårtan, det var ju inte politiskt utan bara flummigt. Men vi kan konstatera att i dag jobbar man inte med politiska budskap till barn, man betonar andra, mer medmänskliga värden. Jag tycker att Fem myror är fler än fyra elefanter var det enda 1970-talsprogram som lyckades vara både underhållande och pedagogiskt.