Låtskrivare åt Sveriges toppartister

Det finns fortfarande en spännande och närmast okränkbar myt kring det norrbottniska popundret. Jag pratar om tiden när Fireside välte stolar på Lillan i Luleå och skulle utlandslanseras av storbolag. När Popsicle dyrkades av Nöjes-guiden och Expressen Fredag, och ett par stora skivbolag fortfarande trodde att det gick att göra utlandsatsning på mainstreamvillkor av The Bear Quartet (BQ). Allt det där som föddes som fenomen i början av 1990-talet, i främst Luleå och Piteå. Det där som senare blev Pelle Gunnerfeldt (Fireside) ? mannen bakom The Hives. Jari Haapalainen (BQ) ? mannen bakom Moneybrother. Mattias Alkberg (BQ) ? mannen bakom Mattias Alkberg BD. Kristofer Åströms (Fireside) ? mannen med det hyllade soloprojektet. En annan av dessa 1990-talsplöjare är Andreas Mattsson, Piteåpojken som skrev låtar åt och med Popsicle och som efter en hajpad och relativt kort indiepopkarriär (Popsicle lade ned 1999) även han gick vidare och fortfarande påverkar hur svensk pop låter i dag ? om än på ett annorlunda sätt än tidigare nämnda länsmusiker. Valde kommersiell väg För när Haapalainen, Alkberg, Gunnerfeldt och Åström fortsätter att stilbilda på den svenska indiescenen så valde Andreas Mattsson en annan väg, den aningen mer kommersiella. Sedan uppbrottet med Popsicle har Mattsson hunnit med att skriva låtar åt massor av artister, Carola, Titiyo, Peter Jöback och senaste bandförsöket Vanessa and The O?s för att nämna några. Oftast i låtskrivarteam med Niklas Frisk (tidigare Atomic Swing) som Andreas Mattsson också bildar stommen med i sitt nya band, det redan nämnda Vanessa and The O?s där en gammal Smashing Pumkins-medlem och en fransk före detta dansmusiksångerska är de två andra medlemmarna. Flyttade efter gymnasiet Andreas Mattsson växte upp i Piteå och hade några gamla Rip-Rock-medlemmar (legender på Piteås rockscen) som största influenser under högstadiet. Direkt efter gymnasiet flyttade han ned till Stockholm. Mest för musikens skull. ?Det var inte så gott om folk som gillade samma saker som jag på den tiden i Piteå?, menar Andreas Mattsson. Vi åkte hit för att ta reda på om den gamla myten stämmer, måste man flytta för att lyckas med musik? ? Näe ... Jag tror det är lättare om man är ett band då det också är bra om man spelar live så mycket som möjligt. Men visst kan man spela i Stockholm utan att bo där. The Wannadies har ju lyckats från Skellefteå, men visst kan det vara lite bekvämare att bo i Stockholm, lite närmare kanske. Hur ser skivbranschen på det där med att ett band inte bor i Stockholm? ? Det spelar nog ingen roll. När vi började med Popsicle så fanns det inga bra band från Stockholm, då var det närmast ett plus att komma utifrån. Det beror nog på vilken typ av artist man är. Popsicles första skiva släpptes via West side fabrications i Skellefteå, så det finns ju en bransch även på and-ra ställen. Jag tror inte det skadar att vara på plats och lära känna branschfolk men ingen ger dig ett skivkontrakt om du inte är bra, så är det. Hade det kunnat gå lika bra för dig, som låtskrivare och artist om du inte flyttat? ? Som låtskrivare så tror jag det är svårare om man inte bor här i Stockholm eftersom jag hela tiden måste träffa folk som jag skall skriva åt och jobba med. Men som band eller artist tror jag inte det är samma sak. Ny teknik underlättar Den nya tekniken som kommer, som gör det enklare och billigare att spela in en skiva på egen hand, kommer man att behöva stora skivbolag i framtiden? ? Det kommer nog alltid att finnas storbolagsartister som är mer av produkter med mycket marknadsföring bakom sig. Om man är den typen av artist där det är viktigt att synas, på äckliga Spy Bar till exempel, att man är med i den världen då behöver man branschen här nere. Men visst tror jag det kommer bli allt lättare för mind-re artister att göra allt själv. Vad var egentligen hemligheten bakom ?popundret? i Norrbotten? ? För Popsicles del var det mycket West side i Skellefteå. De gav oss, The Bear Quartet, Fireside och The Wannadies chansen och ingen annan vågade ge ut sådana grejer på den tiden. De tre städerna Skellefteå, Piteå och Luleå var i sig ganska isolerade från varandra och det var mer en slump att alla vi kom ungefär samtidigt. Men utan West side hade det nog sett annorlunda ut