Det gamla utedasset blev med åren allt trängre. Ett inträde krävde en viss vighet och spänst. Nu tar det nya utedasset form med plats för allehanda trevligheter, förutom då själva den avlämning det är till för.
Jag har alltid tyckt att något har saknats i vikens utedass, något väsentligt. I våras kom jag på det. Det får icke enbart finnas stjärterum, där må ock finnas ett supskåp kombinerat med ett bokskåp.
Jag tänker mig en liten snapsflaska, ett glas och en hylla för mycket små böcker. Självklart ska där också rymmas den gamla lådan med Kalle Anka från 1963. Det kommer att pigga upp den urgamla inrättningen ordentligt.
Den första lilla boken är självskriven: Stång i vägg och hemlighus. En måstebok om dassets långa historia, skriven av en mycket humoristisk professor, Gunnar Tilander.
Exempelvis skriver han om en vers ur dassklottrandets annaler:
Tegnér han var en stor poet,
Men dikta aldrig, när han sket.
Jag ser fram mot mången glad stund i mitt nya tempel.