De svenska tidningarna fortsätter att krisa. Enligt den senaste Orvesto-mätningen tappar exempelvis Sydsvenskan 9 procent, Aftonbladet 11 procent och Göteborgs-Posten 21 procent.
På ett år har dagstidningsläsarna i Stockholm blivit 100 000 färre. Men nedgången gäller i stort sett all print. Det spelar inte någon roll om tidningen heter Svensk Golf (-22 procent), Lantmannen (-11 procent), Lärarnas Tidning (-21 procent), Byggindustrin (-31 procent), Resumé (-11 procent) eller Veckans Affärer (-24 procent) – den gemensamma nämnaren är ändå krisen.
Det är med sådana här siffror på bordet som diskussionen i nio fall av tio omedelbart svänger över till att handla om betalväggar. Men jag skulle vilja prata om något annat: läsningen.
För nog är det märkligt att de medier som så flitigt under det senaste året har rapporterat om Pisa-undersökningen och den allt sämre läsförståelsen bland barn och unga i stort sett är osynliga i debatten om läsandet. Under våren har jag arbetat med en läskonferens. En av sakerna som förvånade mig var att så många mediehus var förvånade över att få frågan om de kunde tänka sig att delta. På vilket sätt berör det oss? löd frågan. Vanligtvis följt av meningen: Är inte det här något för skolan?
Sanningen är att problematiken börjar växa sig så stor att den numera berör hela samhället. Vad gäller medierna kan man säga så här: ja, vi har ett digitalt skifte, där gamla affärsmodeller krackelerar. Och ja, vi har ett kulturellt skifte där information sprids på ett nytt sätt. Men vi har också ett kunskapsskifte, där resultaten just nu pekar mot att en tredjedel av de 15-åriga pojkarna har så dålig läsförståelse att de inte kan ta sig igenom en lite krångligare text. Försök sätta en ledarsida eller en kultursida i sådana nävar.
I en värld som bara ökar i komplexitet för varje år blir detta också ett politiskt dilemma. För vilka politiska budskap blir möjliga att sälja till den som inte kan läsa? Populismen har högst troligen ytterligare en grogrund här. Alltså kan vi vända oss till mediehusen och ställa frågan: varför är ni inte mer involverade? 2014 blir förhoppningsvis året då redaktionerna inte bara rapporterar om, utan också engagerar sig i läsfrågan. Varför till exempel inte börja med att stötta läsprojekt med samma självklara lätthet som man idag sponsrar sportevenemang?