Läsande och lyssnande i förändring

Ord ramlar varje dag in genom både ögon och öron på oss, utan att vi reflekterar över vilka komplicerade processer vi därmed blir delaktiga i. Redan rubriken på Tore Jansons Röster och tecken - om att lyssna, läsa och förstå, sätter fokus på en fråga som vi borde ta oss tid att fundera över. Särskilt som både muntliga och skriftliga budskap i dag blir allt fler och ofta riktas mot oss med ett syfte. Janson har en gedigen karriär som forskare bakom sig, bland annat har han varit professor i latin och i afrikanska språk. Det känns att han gått till grunden med vårt sätt att kommunicera i både tal och skrift. Han hittar en mängd paralleller mellan lyssnande och läsande, vi måste i båda fallen tolka tonfall, avsikt, budskap och fundera över hur vi ska förhålla oss till dem. Men det finns också skillnader. Att sitta med näsan doppad i en djup bok, kräver inte att några sociala konventioner följs. Vi kan när som helst "sluta lyssna" genom att lägga ifrån oss texten, för att en stund senare läsa om det vi inte förstått, vi kan också strunta i det och behöver inte "svara på tilltal". Att läsa är inte alls en plikt på samma sätt som att lyssna. Det är också lättare att i tal uppfatta om det verkligen är vi som blir tilltalade, eller om det bara är ett retoriskt grepp med avsikten att få oss att känna oss utvalda. Janson särskiljer en mängd roller vi kan ta, eller få oss tilldelade, som lyssnare och läsare. Vi kan förutom tilltalade, vara åhörare som när vi lyssnar till ett föredrag, medverkande som i en debatt eller när vi läser en roman, bedömare som när vi kritiskt granskar en uppsats eller en försäljares svada om varför vi verkligen borde byta telefonabonnemang. Ett av de mer intressanta kapitlen i boken handlar om hur modern teknik som tv, bandspelare, internet och mobiltelefoni påverkat lyssnande och läsande. Den mest tydliga tendensen som Janson hittar, är att det fått läsande och lyssnande, liksom text och tal, att närma sig varandra. Där tal och lyssnande förr var något som pågick i nutid och inte kunde repeteras, kan det idag vara inspelat långt tidigare och fullt möjligt att spela upp gång på gång. Precis som text alltså. Text och läsande närmar sig i sin tur också talet, främst på grund av Internet. Precis som i ett samtal kan vi svara omedelbart när vi får ett meddelande i en chatt, eller ett mejl i e-posten. Det här är något nytt. Att den som skriver kanske inte heller tänker sig mer för än den som säger något, utan skriver i en impuls utan att kolla fakta, är inte helt nytt som fenomen, men absolut en tilltagande tendens. Det finns en hel del felaktiga texter på nätet. Att avgöra vem som är avsändaren för en text har också blivit svårare. Det här bäddar för behovet av en mer kritisk läsform framöver, annars finns risk att vi bygger våra kunskapsslott på hal lervälling. Janson har förstås inte svaret på hur dagens förändringar i text kommer att påverka vårt sätt att läsa framöver. Men han gör oss mer medvetna som läsare och lyssnare. Det är gott så, ämnet är angeläget och Janson en kunnig ciceron som är lärorik att läsa.