Sveriges stormaktstid infaller under den epok som konsthistorikerna brukar kalla barocken. Ordet står för överdrift. Det är det pompösas, allongeperukernas, spetsarnas, kragstövlarnas, brokadens och det teatrala åtbördernas århundrade. Den politiska uppkomlingen Sverige försöker legitimera sina ambitioner genom att ge sken av en storartad historia. I den andan skriver Uppsalaprofessorn Olof Rudbeck d.ä. Atlantica 1677 där han försöker leda i bevis att Sverige egentligen är det sjunkna Atlantis, varifrån allt mänskligt vetande och kultur har utgått.
År 1661 uppdrogs åt greven, officeren, arkitekten med mera Erik Dahlberg att: "geografiskt afteckna Sveriges förnämsta städer m.m. samt däröver göra en kort beskrifning". Detta resulterade i det topografiska planschverket Suecia antiqua et Hodierna (Det forna och nuvarande Sverige). Det var ett beställningsarbete där syftet var att marknadsföra stormakten Sverige ute i Europa. Arbetet, som pågick drygt ett halvsekel, innehåller 360 planscher i kopparstick. Dahlberg tecknade själv de flesta förlagorna medan erfarna grafiker graverade dem. Bilder på Torneå, Luleå nya stad och Piteå nya stad är betydande överdrifter där kyrkor och rådhus ser ut som katedraler och slott medan präktiga trähus breder ut sig över stadsholmarna.
Oförvägen
Olof Rudbeck d.y. (en son till Atlanticaförfattaren) begav sig, på kunglig begäran, sommaren 1695, tillsammans med några medhjälpare ut på den första svenska naturvetenskapliga expeditionen till Lappland. Medicinaren Anders Holtzbom var expeditionens tecknare. Rudbeck beskriver resans strapatser så här: "Swår Torne lappmark var, dock mycket wärre Lule, för sina skogar, berg samt fjäll och myror fule ..."
Det finns en akvarell på Uppsala universitetsbibliotek daterad 1695 och signerad av Holtzbom som återger berget Kassavare som ligger mellan Kvikkjokk och Årrenjarkka.
Troligen lockad av Rudbecks redogörelser från sin resa inleder en oförvägen Carl von Linné den 12 maj 1732 ensam sin Lapplandsresa för att återvända till Uppsala fem månader senare. Även han söker sig upp till Kvikkjokk.
Resan startas vid gott mod men efter några veckor blev tonen en annan. Frusen, svältande, halvt uppäten av mygg, nära krossad av fallande stenblock och nästan skjuten av en same, beklagar sig Linné: "Aldrig kan prästen så beskriva helvete, som detta är ej värre."
Obrydd samtid
Han förde noggranna dagliga anteckningar, samtidigt som han tecknade allt från slöjdande lappar till hökugglor. Linnés Lapplandsresa betecknas av eftervärlden som en av de viktigaste svenska vetenskapliga resorna från den tiden, men för honom själv var det en personlig besvikelse. Hans samtid brydde sig föga om hans upptäckter och inte heller fick han kompensation för de extra kostnader resan betingat.
Under slutet av 1700- och början av 1800-talen möter vi i konsthistorien namn som överstelöjtnanten Anders Fredrik Skjöldebrandt. Det rådde konspiratoriska stämningar under slutet av 1700-talet i Sverige. Gustav III mördades 1793 och striden stod mellan gustavianer och revoltörer mot regimen. Skjöldebrandt kom på kant med en del höga officerare och avgick under 1790-talet från det militära. Därefter ägnade han sig under tiotalet år att teckna landskapsbilder från norra Sverige. Dessa kom att publiceras i ett praktverk kallat Voyage pittoresque au Cap Nord.
Naturalister
Teckning ingick i Skjöldebrandts officersutbildning och då han hade fallenhet för detta hantverk kunde han med hjälp av en pension från det militära försörja sig på detta. Sedermera kom han att återgå till militärtjänst och fick en avgörande betydelse vid gränsdragningen efter 1809 års krig med Ryssland. Han hade dessutom ett finger med i spelet vid avsättningen av Gustav IV Adolf. Det kom många efterbildningar av Skjöldebrants landskapsvyer.
Nämnas kan den Düsseldorfskolade finske konstnären Verner Holmberg som gör en oljemålningskopia 1849 av Torneå, helt baserad på Skjöldebrandts akvarell av samma motiv. Verket finns att beskåda på Aine konstmuseum i nämnda stad. Fyra år senare skriver Holmberg eftersinnande i ett brev från Düsseldorf: "Kärnan av målare äro naturalister. Naturen, säga de, bör vara läromästarinnan, man bör icke kopiera tavlor."
Ett annat namn, som lämnat bidrag till länets konsthistoria, är historiemålaren Johan Fredrik Höckert. Han gjorde ett par resor till Lappland i mitten av 1850-talet. 1855 vandrade han från Arjeplog till Lövmokk. Dessa besök resulterade i flera målningar som Gudstjänst i Lövmokks fjellkapell, Scen från Lappmarken, Interiör från en fiskarstuga i Lappland samt Brudfärd på Hornavan. Det var genom den förstnämnda målningen som Höckert fick sitt genombrott. Han fick en guldmedalj på Parissalongen och bilden köptes in av kejsaren Napoleon den III.