Landskapets innebörd
Fotografen och författaren Sune Jonsson är död.
l Sune Jonsson blev 79 år.Foto: ANDERS K JONSSON
Foto:
Det är inte betydelselöst vem det är som skapar bilderna åt oss. Om Sune Jonsson varit en annan, mer sentimentalt tillrättaläggande profet hade vi haft en annan syn på oss själva. Nu är han borta, men hans kärva bilder är kvar. Det finns grunda tänkare i nutid som hävdar att avbildning är ett övergrepp, ett slags bildstormare som egentligen förnekar kunskapens möjlighet. Det gjorde naturligtvis aldrig Sune Jonsson, hans blick räckte ända från enslingskamrarna i Norra Tresund till Prag och New York. Hans estetik över åkrarna i Kusmark eller gäddfisket i Täfteå, de kommer nu att gälla. Bilden ersätter den verklighet som inte längre är för handen. Nu är han minnet åt oss. Han var ingen lokalbegåvning med kamera, han var del av en realistisk tradition som har djupa rötter i europeisk kultur- och tanketradition. För några år sedan mötte hans bilder den amerikanska depressionens fotograf, Walker Evans. Ett brett och vackert ackord av stilisering och dokumentär trohet, lärorikt att studera. De låg nära, men var inte identiska. Frusna berättelser
Vemodet och så det nyss lämnade armodet, aldrig längre än några dagsverken bort. Bönhusbildernas ekande övergivenhet, gamlingarnas trötta händer, vilande mot knäna. Ingenting av detta skulle återvända. Man kunde nästan prata med hans avbildade. Det var när man såg blicken och började undra vad man nu skulle säga i mötet med denne knotmagre nybyggare och hans något frodigare hustru. Som tittade oavvänt och sökte svar. Ett lyckligt tillfälle
Man väljer sin blick och man väljer sitt samtal. Att det blev Sune Jonsson som gav bägge delarna för det som förr kallades Norrlands allmoge, det var ett av historiens lyckligare tillfällen. Han lämnar inget utrymme åt svamlet eller förställningen. Det utdöende samhälle som var småbondens gjorde han synligt med en realism och en estetik som räcker längre än vi föreställer oss.
Så jobbar vi med nyheter