Landskapet berättar historia

Spåren i landskapet berättar ofta en historia.  Som de där härdarna i Jilkismuotke, mellan sjöarna Stor-Mattaure och Gallijaure i Arjeplogs kommun. De som nu diskret sticker upp ur lavarna och lingonriset.

Foto:

Kultur och Nöje2008-06-24 06:00
Marianne Söderberg
En gång var dessa härdar centrum i kåtorna - eldstäder praktiskt formade ovala eller rektangulära för att ge rum till sovplatser och aktivitetsutrymmen, en och en halv meter långa och knappt en meter breda. I Jilkismuotke ligger de på rad och i grupper om sex till tio, något som förbryllar forskare. - Ingela Bergman, arkeolog och chef på Silvermuseet i Arjeplog, har skrivit om dessa härdar i vetenskapliga sammanhang och det finns naturligtvis olika teorier om varför kåtorna placerades så där. Men eftersom det här handlar om mycket gamla boplatser finns det inga skriftliga källor, så i dag kan vi bara spekulera kring orsakerna, säger Per Linder, naturvårdsspecialist på Statens Fastighetsverk i Umeå. I dagarna ger han tillsammans med sina kollegor ut en broschyr om härdarna i Jilkismuotke med syftet att berätta en intressant historia för allmänheten. Broschyrerna, med kartor och vägbeskrivningar, kommer att finnas tillgängliga på turistbyråer och på platsen finns redan skyltar uppställda som pekar ut riktningen för besökare. Kulturhistoria i skogen
- Statens Fastighetsverk förvaltar inte bara statens fastigheter utan också kronans mark och skog. En viktig del i vårt uppdrag är att göra kulturvärden kända och berätta historien bakom. Vi är duktiga på det där med byggnader, medan vi inte satsat lika mycket på den kulturhistoria som finns i skog och mark, säger Per Linder, som också kan presentera en informativ broschyr om så kallade barktäkter i Bállasluoktta, eller Ballasviken, intill Silvervägen norr om Arjeplog. Både härdarna och barktäkterna är resterna av ett samiskt kulturarv. Härdarna kan enkelt åldersbestämmas tack vare att de innehåller kol och barktäkterna har daterats med hjälp av trädens årsringar. Äldsta härden från 800-talet
Den äldsta härden är från 800-talet och kännetecknar en typ av boplats som skapades under den gryende tamrenskötselns tid. En tid då människan började tämja renar som de sedan följde på årtidsbundna vandringar mellan hav och fjäll. Barktäkterna vid Bállasluoktta härstammar från två perioder - både 1700-tal och 1800-tal. För ögat ser det ut som stora fönster i tallarnas stammar. I hela det samiska bosättningsområdet skördades tallens innerbark och användes både för föda och för material till "kolmis" - fodral för sentråd, bland annat. De flesta barktäkterna vid Bállasluoktta har använts till material, något som storleken på hålen vittnar om. Barken skördades i biehtsemánno, tallmånaden, som inföll i slutet av juni. Då savade tallarna och barken skars bort på trädets norra sida. Men en remsa bark sparades alltid, en så kallad livrand, för att trädet inte skulle dö. Medan barken förknippas med nödföda för jordbruksbefolkningen ingick innebarken som ett viktigt kosttillskott i samernas matkultur ända fram till slutet av 1800-talet. Samerna visste att skörda barken i rätt tid och kunde bereda den så att kolhydrater, mineraler och C-vitaminer togs tillvara. Nyskördad ansågs den vita innebarken som en delikatess. Lättillgängliga
I skogarna runt omkring Bállasluoktta finns gott om barktäkter som undersöktes på 1980-talet i samband med skogsavverkning inför en kraftverksutbyggnad. Under de senaste åren har en omfattande forskning och kartläggning utförts av Sveriges Lantbruksuniversitet och Silvermuseet. Den hittills äldsta matbarktäkten är 3.000 år och har hittats på en tall på en myr i Arjeplogs kommun. Nu hoppas Per Linder och hans kollegor att allmänheten ska hitta fram till skogarnas gömda kulturarv. - Både härdarna och barktäkterna är ganska lättillgängliga och ligger i ett vackert landskap. Vid Bállasluoktta är det bara att gå cirka 50 meter in i skogen för att titta på barktäkterna.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!