Laakso passar inte i några mallar

Laakso får oftast dras med två saker när de ska beskrivas som band, det där med att vara indie och så finsktalande. Precis som flera av Kurirens läsare redan vet så har två av medlemmarna, Markus och blåsinstrumentalisten David Nygård sina rötter i Tornedalen. Markus spenderade några ungdomssomrar i Pello, lärde sig finska av mamma och David har sina rötter i Kaunisvaara. Men det där med att bli en ambassadör för alla finlandssvenskar i Sverige är inte så populärt. - Alla i bandet är egna personer så det har känts lite konstigt. Egentligen är det ju bara nåt jag och David har i bagaget, att vi kan det finska språket. Sen att vi tidigare gjort en platta på finska var en utmaning och jag är stolt över de texterna. Men jag tror inte det blir någon fler platta på finska för oss, säger Markus. Angående indiestämpeln som bandet har dragits med sedan debuten säger han: - Vi har aldrig varit så ängsliga för att passa in i den mallen. Det är konstigt det där, vi håller på med populärmusik och vill att så många som möjligt ska gilla oss. Sen är vi nog indie vare sig vi vill eller inte och det uppfattas också antagligen så när vi vågar vara modiga och göra som vi vill med vår musik. Med varje platta sedan starten så har också bandet evolutionerat en aning. Blivit lite mer boogierock, gjort en platta på finska eller som på Mother am i looking good? det välkända samarbetet med Peter Jöback. Man kan alltså undra vad nästa steg för Laakso blir? - Just samarbeten känns inte så hett i vår värld. Nu känns det mer prioritet att hålla ihop bandet. Vi har spelat mycket sedan april och det är ovant att jag inte har skrivit några nya låtar på så länge. Vi har spelat ihop i fem år nu det är väl som med alla förhållanden att man behöver ny energi och hitta lite nya ingångar hos varandra för att det ska gå att fortsätta. Brända av England Det går alltså bättre än någonsin för Laakso. Efter Sverigespelningarna i sommar så väntar också en del gig i övriga Norden. Men hur det blir med den där utlandslanseringen som bandet jobbade med redan efter förra plattan My gods vet ingen något om ännu. - Vi blev lite brända av Englandsgrejen. Jag fick agera mer affärsman än koncentrera mig på musik, för vi hade ingen som skötte sånt åt oss och det var jäkligt trist. Jag tappade sugen ett tag efter det. Utlandet får komma om det kommer, vi bryr oss inte så mycket. Likt många andra indieband i landet så jobbar Laakso med The Bear Quartets Jari Hapaalainen som producent. Han har blivit en ständig följeslagare när det är dags för bandet att gå in i skivstudion. - Vi har blivit goda vänner. I början var det någon slags beundran för att vi gillade Bear Quartet men sen blev det något annat. Det som gör Jari så bra är att han är så driven och går in som en extra medlem i gruppen när han jobbar. Han är otrolig på att boosta andra och få dem att prestera.Sen är det kul att jobba med någon som tar ens musik på så stort allvar, det är en rätt bra känsla.

Laakso passar inte i några mallar

Sedan debuten med EP:n Long Beach 2003 har Laakso fått kärlek av indiekidsen. Med nya plattan börjar mainstreampubliken också att vakna. Laakso har nått både Trackslistan och blivit radiofavorit. Hetare än nånsin, alltså.