De senaste tio åren har det blivit fler kvinnliga regissörer på de stora teaterscenerna och fler kvinnliga teaterchefer runt om i landet.
- Jämställdheten har ökat inom scenkonsten. Filmbranschen är den sista manliga instansen inom kulturområdet, säger Susann Jonsson, representant för organisationen Women in film and television, Wift.
Vid årets filmkonvent i Luleå, som pågår under två dagar, presenterade Wift sin tredje skrift om jämställdhetsarbetet inom filmbranschen.
- Jämställdhetsarbetet går framåt, men det går trögt, menar Görel Elf, Wift.
Normbildande
Tanken med Wifts skriftserie har varit att fördjupa diskussionen om vilka filmer som går upp på våra biografer och visa på den ojämlikhet som råder i branschen helt enkelt genom att höja kunskapsnivån och därmed slå hål på vanemässiga föreställningar.
I den första skriften Att göra som man brukar analyserade Eva Mark beslutsprocesserna bakom en films väg från idé till färdig visningskopia. I nästa skrift Om kvalitet, undersökte Jenny Lantz hur och var kvalitetsbegreppet får sitt innehåll i diskussioner och beslut.
Och i den senaste skriften The Fast Track diskuteras möjliga vägar och konkreta verktyg för att uppnå jämställdhet. Skriften är skriven av statsvetaren Maria Jonsson, verksam som lärare och forskare på Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Uttrycket The Fast Track kommer från statsvetenskapen och beskriver hur lagstadgad kvotering till parlament använts för att snabbt få bukt med orättfärdig könsrepresentation i folkvalda församlingar. Nu har Wift lånat den termen för att signalera att det är hög tid att snabba på jämställdhetsprocessen i Sverige.
- Det handlar inte bara om en rättvise- och demokratifråga. Det handlar om att massmedier och film är normbildande och formar våra föreställningar om den värld vi lever i. Där borde fler kvinnor vara med, säger Susann Jonsson.
Författaren och forskaren Maria Jonsson konstaterar att kvinnor tolereras i filmbranschen om de håller sig inom rätt områden, det vill säga inom dokumentärfilm, konstfilm, barnfilm och kortfilm.
- Men bara inom dessa områden, betonar Susann Jonsson.
Kvotering
De förslag som läggs i boken för att snabba på jämställdhetsarbetet är:
¦ Att öka andelen kvinnor som får göra en film till genom att tillföra mer resurser och skapa en speciell pengapott för detta ändamål. Öka kakan för att gynna jämställdheten samtidigt som inga män behöver flytta på sig.
¦ Diskutera arbetsförhållanden i branschen ur ett jämställdhetsperspektiv. Exempelvis påverka externa faktorer så som förskolornas öppettider.
¦ Genom påtryckning inifrån branschen, exempelvis nätverk som Wift.
¦ Att etablerade personer kan involvera kvinnor i sina projekt.
¦Skapa en högre filmutbildning som ger merpoäng vid bedömning av projekt. Här tar författaren journalistyrket som exempel. När yrket fick en högskoleutbildning ökade andelen kvinnor.
¦ Förtydliga det politiska regelverket, det vill säga hur en jämn könsfördelning ska genomföras. Här tar Maria Jonsson upp införandet av kvotering vid anslagsgivning från SFI.
¦ Comly or explain - en jämställdhetskonsekvensbeskrivning som innebär att om målsättningen inom jämställdhetsområdet inte uppnås ska de ansvariga förklara varför.
- Jag tror att den enda vägen är att skapa en statlig filmpolitik där branschen finansieras med offentliga medel. Då kan det ställas krav på att jämställdhet är ett prioriterat område. Privata finansiärer har inte den agendan. Givetvis finns en rädsla inom branschen att det innebär färre filmer och kanske blir det så, men vi kommer åt andra viktiga saker, säger Susann Jonsson.