Kvinnoroller med många nyanser

Föreställningen En gammal koffert är ett collage sammansatt av texter en sådär hundra år gamla. De är skrivna av Helena Nyblom och Maria Jotuni, båda födda under 1800-talet och som båda debuterade runt det förra sekelskiftet. När Gunnel Samuelsson undersökt deras författarskap och satt samman en föreställning har det blivit en berättelse om hur kvinnan då, precis som nu, har att förhålla sig till de begränsningar som samtiden sätter kring levandet. De sex styckena kommer från en tid då kvinnor inte hade rösträtt, men där hon började ta sig plats i den borgerliga offentlighet som hade fötts - och som snart även skulle omfatta arbetarklassens kvinnor. Att skriva skönlitteratur och dramatik blev då att hävda sitt eget livs rätt och som intressant för flera. Författarna i En gammal koffert är nu inte nödvändigtvis sammanförda för att de är lika på annat sätt än att vara kvinnliga dramatiker från en speciell epok. Den äldre av dem, Helena Nyblom föddes 1843 i Danmark, är föreställningens tydligaste humorist. Hon får inleda och avsluta med två längre tablåer. Den första Det ringer!, kunde lika gärna handla om nuets sönderhackade samtal, där tankar och möten gärna blandas med telefonsamtal och msn-surr. Den avslutande Hämnd är ett välskrivet stycke med rapp dialog. Den har många drag av fars men med ett större allvar, och handlar om att bli sedd även efter giftermålet. Ja, Anna är nog faktiskt en äldre syster till 2000-talets Bitterfitta. Maria Jotunis fyra kortare stycken är allvarligare både till innehåll och form. Redan 1910 skrev hon också in sig i den finska dramatiken med debuten Det gamla hemmet. Det är lätt att förstå efter att ha mött dramatiseringarna av hennes noveller i En gammal koffert. De handlar om kvinnan som tvingas lämna bort sitt nyfödda barn, kvinnan som väntar ut sin husmors arv och kvinnorna som ska välja rätt man. Alla är från folket, arbetande i tjänstesektorn, och upptagna med kärlekens väsen. Försörjning eller känslor, vilket går först och har man egentligen något att välja på? Det är drabbande texter, särskilt kvinnorollerna innehåller många nyanser som Caroline Harrysson och Annika Olsson förvaltar fint - och allra bäst när de spelar unga kvinnor. Patrik Wiberg, som gör alla män, har dock en otacksammare uppgift där hans karaktärer inte undersöks närmare. Uppsättningen ingår i SPETS, ett samarbete mellan Riksteatern och Östgötateatern, där man söker kvinnliga dramatiker som ofta spelades under sin samtid, men som sedan glömts bort. Fotnot: En gammal koffert spelas i Boden ikväll och Arvidsjaur 10 mars.