Kvickt och drastiskt om eländig genre

Roberth Ericssons debutdiktsamling beskrivs i pressreleasen som "en perverterad självhjälpsbok i diktform". Man skulle skämtsamt kunna tillägga: för den som är bortom all räddning. Eller för den som inte vet om att hon behöver hjälp.Det börjar med en rad uppmaningar: "Säg något om sanningen som inte är en sanning. / Hitta på något om lögnen som inte är en lögn. / Påstå något om påståendet som bara skenbart / är ett påstående. / Förneka att du förnekar förnekelsen." Läsaren råds alltså att slå knut på sig själv, och lämnas därefter med ett slappt "Gör om och gör rätt". En självhjälpsbok som inte erbjuder tröst åt sin läsare är, i detta avseende, sannerligen "perverterad". Å andra sidan lär den väl inte funka sämre än böckerna i den eländiga genre som parodieras. Snarare än vad man konventionellt skulle kalla dikter skriver Ericsson texter med avstamp i en rad matriser: psykologiska, populärkulturella och så vidare. Språk och utsagor vandrar in och ut, lägger sig tätt intill det skrivna, bjuds in och stöts bort. Känslig centrallyrik hittas på annat håll. Det är kvickt, drastiskt, ofta roligt. Fast inte alltid helt originellt, vilket är en av bokens svagheter. Den som läst experimentella
poeter som Torsten Ekbom,
Erik Beckman eller, ett mer färskt exempel, Ulf Karl Olov Nilsson, den kan bocka av ett och annat i protokollet. En mer självständig linje i förhållande till det svenska avantgardets tongivande namn hade inte skadat.Jag livas upp av en märklig svit om den (märklige) amerikanske skådespelaren Vincent Gallo, han som "bär en ockrares händer" och "badar i ett grönt vatten", och även av det polyfona collaget "Du kommer bara med ursäkter", som jag tror består uteslutande av citat hämtade från dejtingsidan Spray Date. Med hjälp av torftig chattsvenska får man glimtar av det som inte kan kallas annat än den mänskliga ensamheten, lika komisk som brutal. De namnlösa rösterna säger saker som: "I synnerhet kände jag mig utsatt eftersom jag tog dagen / efter-piller i måndags och låg och spydde hela dagen.", "Fick du kalla fötter?", "Jag vill inte heller ha ett förhållande, bara lite respekt." Och när en av dem kommer med anmärkningen om att "Nattlivet i Skövde är väl nästan allt annat än kul" så är det gissningsvis en helt riktig iakttagelse.

Kvickt och drastiskt om eländig genre

Roberth Ericsson Strategier för verklighetsanknytning Black Island Books