¤ Antonio Damasio.
Du och din hjärna. Så skapar hjärnan ditt medvetande (Optimal)
Damasio ifrågasätter invanda föreställningar om hjärnan och medvetandet. Finns det ett Jag? Om det gör det, är det då närvarande när vi är medvetna? Hur bygger hjärnan ett sinne och hur gör hjärnan detta sinne medvetet? Helt svårt: Vad innebär det egentligen att vara människa? Damasio presenterar den här gången ett nytt perspektiv - det evolutionära - och framlägger bevis för att det som vi kallar för vårt "själv", består av biologiska processer skapade av hjärnan.
Inte alltför komplicerade resonemang och har man hjärnintresse så hänger man med.
¤ Stefan Zweig.
Världen av igår. En europés minnen. (Ersatz)
"Lev och låt leva" löd den berömda wienerprincipen. Stefan Zweig (född 1881) växte upp i Fin de Siécles Wien, där man levde i "trygghetens tidsålder" och drömde om en ny enad mänsklighet i Europa. Vännerna var alla - Rilke, Freud, Verhaeren och Rolland, och många fler - ännu okunniga om att Europas kollaps närmade sig. Zweig, som såg de stora massideologierna växa fram: fascismen i Italien, nationalsocialismen i Tyskland, bolsjevismen i Ryssland, sörjde mest av allt "den ärkepest, nationalismen, som har förgiftat jordmånen för vår europeiska kultur. Apokalypsens alla askgrå hästar har stormat genom mitt liv". Hans självbiografiska minnen utkom första gången i Stockholm 1942. Han begick självmord tillsammans med hustrun efter att Världen av igår blivit klar. Viktigare historielektion för ett enat Europa i dag, är det svårt att finna.
¤ Kristina Kappelin.
Berlusconi. Italienaren. (Brombergs)
Trots det upprörande med en clown som regeringschef, så är Kappelins sakliga skildring av Berlusconis megalomani mycket elegant och humoristisk. Det är inte utan att tankarna går till Chaplins Diktatorn. Kappelin hävdar att Berlusconis popularitet i hemlandet är en konsekvens av västvärldens förakt för honom. Frågan om andra EU-länders ansvar för den populism som sveper över Europa och som fått namn efter clownen - berlusconismen - "den mest genomförda ismen i den postmodernistiska eran", blir hängande i luften.
¤ Christel Kvant.
Trädets tid. (Norstedts)
När det är som mörkast behöver vi urkraft. Den som riktigt gamla träd symboliserar. De delar vår vardag och när de hotas av maskiner och politiska beslut, protesterar vi argt och förtvivlat. Rör inte min trädkompis! Kvants vackra trädbok är en lovsång till naturen och det växande. Den är en koral till dessa åldringar, som länkar oss både bakåt och framåt i tiden. Om bara de granar som varit med när inlandsisen smälte kunde tala ...
¤ Jan & Maria Berglin.
En färskvaruupplevelse. Serier om den råa samtiden. (Galago)
Ett sjuttonde album! Paret Berglin häcklar målmedvetet oss och makten. Sällan elakt, ofta mitt i prick, mycket självironi. Som här: Gubbe 1: Åfytusan .. visste du att 3,8 miljoner svenskar är med på Facebook nu? Gubbe 2. Ja, ja ... men vi är fortfarande 5,2 miljoner fria själar som flyger under radarn.