Tänk vad roligt det ändå är att någon gång emellanåt (men verkligen inte alltför ofta) få uppleva en film på Luleås enda biografkomplex som känns att den uppenbart riktar sig till en vuxen publik. Och som innehåller en riktig historia, som man kan engagera sig i och leva sig in i också. Med hjälp av närmast sagolikt bra skådespelare.
Just precis en sådan film visas från och med fredagen på Filmstaden, med endast en föreställning per kväll och den heter; lustigt nog eftersom det rör sig om en dansk film där även språket är danska: A royal affair.
En historiskt autentisk film, naturligtvis med vederbörliga dramaturgiska effekter som konstnärlig licens, men likafullt och i det stora hela: korrekt.
Den utspelar sig huvudsakligen på 1770-talet när Danmark styrdes av den oberäknelige och lätt infantile unge regenten Kristian VII, som i sin tur var en vilje- och aningslös marionett för sin reaktionära konselj som höll Danmark kvar på medeltidsnivå.
Ett resonemangsäktenskap förmedlades mellan kungen och den 17-åriga engelska prinsessan Caroline (Alicia Vikander i en förtrollande rolluppgift) och de unga tu visste varken varför de skulle gifta sig eller vad de skulle göra när de väl var gifta.
En son och tronarvinge producerades dock. Därefter stelnade både äktenskapet och det stillastående hovlivet helt ihop.
Intill den tyske livläkaren Johann Struensee (i Mads Mikkelsens utmejslat karismatiska gestalt) introduceras vid hovet och snart nog har väckt upp slumrande känslor hos drottningen och även fått oväntat spirituellt liv i den håglöse kungen, som plötsligt börjar använda sig av sin makt och till hovets förskräckelse och med Struensees och drottningens hjälp stiftar lagar och reformerar samhället.
Regissören Nikolaj Arcel har, med stor och viktig hjälp av sina höggradigt excellenta skådespelare, skapat en storartad och under korsetterna av kåthet och passion bultande film av det här materialet. Omsorgsfull som en engelsk tv-serie och med ett vackert foto, samt med en handfull andlöst stämingsskapande scener också.
Och om någon tycker sig känna igen berättelsens huvuddrag från P.O. Enquists roman Livläkarens besök så är det alldeles rätt. Men det löste sig aldrig rättighetsmässigt så hans namn förekommer inte bland eftertexterna.
Men notera alltså att det är en både häftig och sorglig film, som man verkligen inte önskar ha osedd och förvisso önskar en tillräckligt stor publik också.
Så passa på då ... innan nästa cola- och popcorn-rulle står på tur och avlöser.
För det är ju ändå fint med begåvade filmer.
Också.