Kulturrådet tror på dialogens kraft

Namnet har vållat huvudbry. I Kulturutredningen hette det först "portfölj". I nästa utredningsskede hade portföljen vuxit till en koffert.När nu Statens kulturråds generaldirektör Kennet Johansson gästar Norrbotten för att bringa ytterligare ljus över den nya kulturpolitiska modellen som innebär att en del av statens kulturstöd regionaliseras, talar han genomgående om "kultursamverkansmodellen". - Det är den riktiga benämningen, säger Kennet Johansson. För att bidra till ytterligare kunskap kring modellen reser nu han, Kulturrådets ordförande Kerstin Brunnberg och sakkunnige Erik Åström runt till de fem regionerna som från och med den 1 januari ingår i försöket med en ny modell för kulturstödet.Riktat kritik
Det kan behövas. Efter att ha lämnat in sina kulturplaner till Kulturrådet i mitten av november gick företrädare för de berörda regionerna ut i media och riktade kritik mot regeringen efter att kulturministern tydligt sagt att reformen i första hand innebär ett ökat självbestämmande, men däremot inte mer pengar. Inte särskilt förvånande hade nämligen samtliga fem regioner skrivit in önskemål om några extra miljoner i sina kulturplaner som smörjmedel inför den största kulturpolitiska reformen på årtionden. För Norrbottens del är den politiska majoriteten i landstinget beredd att öka kulturbudgeten med fem miljoner kronor under förutsättning att staten lägger till samma summa. Hur det går kan ingen svara på just nu, förhandlingarna pågår som bäst på tjänstemannanivå och besluten fattas av Statens kulturråd. - Samverkansmodellen är ett sätt att väva samman regionala kunskaper med nationell kulturpolitik. Sverige är redan ledande i Europa när det gäller att läsa böcker, gå på bio, museum och gallerier. Men även på eget skapande, och vi placerar oss på en fjärdeplats när det gäller besök på teater, balett och opera. Kultursfären representerar alltså en större makt än vi tror, säger Kennet Johansson som inte tror att samverkansmodellen kommer att innebära några stora förändringar från början.- Men efter tio år, då tror jag att vi kan titta tillbaka och peka ut betydelsen för den här reformen.Pekar på dialogen
Som så många andra pekar också Kennet Johansson på att den största förändringen ligger i dialogen. Den som i första hand sker inom länet mellan politiker, kulturutövare och det så kallade civila samhället - folkrörelser, föreningsliv, fria aktörer. Men också den som pågår mellan stat, region och kommuner. - Tidigare var det staten som pekade ut vilka institutioner som skulle ha medel, nu är det regionen som gör det. Samverkansmodellen innebär inte att staten drar sig tillbaka, staten har fortfarande ett övergripande strategiskt ansvar för den nationella kulturpolitiken, säger Kennet Johansson. Dialogens betydelse framhäver också landstingets kulturchef Elisabet Lax som på rekordtid skrivit ihop en kulturplan för hela länet baserad på åtskilliga samtal med företrädare från kulturlivet i hela länet.- Kulturfrågorna har hamnat centralt på agendan hos kommuner och landsting. Ett påstående som man också skulle kunna sätta ett frågetecken efter. Men under processen med kulturplanen har kulturen absolut stått i centrum, säger landstingets kulturchef Elisabeth Lax. Hälsosamt självförtroende
Kulturrådets ordförande Kerstin Brunnberg tycker att kulturplanen för Norrbotten visar ett hälsosamt självförtroende.- Där finns en positiv klang som tillsammans med en vilja skapar en tydlig framåtrörelse. Jag kan inte se annat än att intresset för att lägga ner mer resurser på kulturen borde öka i och med att man i regionerna sätter sig ner och tar fram planer för vad man vill göra inom kulturområdet. Inte minst eftersom allt blir så mycket tydligare. I de landsting som inte ingår i samverkansmodellen fördelas de statliga kulturpengarna på samma sätt som tidigare. - De flesta vill vara med och redan 2012 räknar vi med att hela landet deltar i samverkansmodellen, säger Kennet Johansson.