Massmordet på unga norska socialdemokrater var lika bestialiskt som ofattbart, men oavsett hur det ser ut i gärningsmannens huvud är en sak säker: Anders Breivik var och är dödligt allvarlig. Och det är en aspekt av dådet som i sig måste tas på allvar. Breivik ser sig själv som ett antijihadistiskt avantgarde och för att demonstrera detta har han sytt upp en mundering med ägiljettsnoddar, svärdgenomstuckna dödskallar och ståndkrage med blodröda korstågstecken.
Det är frestande att skratta åt denna hittepå-uniform och bärarens uppblåsta figur, men det vore att blunda för terrordådets bakomliggande orsaker. Det var ingen psykos som drev honom, det var en ideologisk övertygelse. Och den övertygelsen sitter inte inspärrad på Ila fengsel- og forvaringsanstalt.
I efterhand har det framkommit att bombsprängningen i Oslo och massmordet på Utöya i själva verket var introducerande fanfarer. Målsättningen var att sprida ett manifest, och med brutal och obarmhärtig handlingskraft understryka dess politiska budskap: om vi inte agerar går vi under.
Detta är hans övertygelse och den måste diskuteras. Tyvärr är det nog många som instinktivt tar det vidriga och vanvettiga dådet som en intäkt för att övertygelsen som ledde fram till våldshandlingen är lika vidrig och vanvettig. Det är att göra det lätt för sig.
Det mångkulturella samhället är ett socialt experiment med oviss utgång. Kan bli bra, kan för all del gå åt helvete också. Ingen vet. Spänningarna finns där hur som helst. Den starkt revirhävdande eller om man vill xenofobiska mentalitet som evolutionen premierat och som därmed är definitionsmässigt mänsklig står i konflikt med den migrationspolitik som påtagligt och hastigt stöper om ett samhälles etniska och kulturella sammansättning. Folk tycker en sak men anser inte att politikerna förstår dem, eller befinner sig i samma värld ens. Det öppnar för populistiska lösningar. Enkla svar. Det är ett demokratiskt misslyckande. Ett farligt sådant.
Det hävdas ofta att de främlingsfientliga åsikter som torgförs av exempelvis sverigedemokraterna i själva verket eller ska vi säga i hemlighet delas av en betydande del av befolkningen men att få törs stå för dem av rädsla för att stämplas med ett R i pannan. Är det verkligen så? Kan man säga att Breivik är en produkt - en avfallsprodukt, men ändock en produkt - av det mångkulturella samhället? Och i så fall, hur ser produktionskedjan ut? Allt detta måste diskuteras öppet och ärligt.