Kulturarv i kläm

Den nästan veckolånga konferensen behandlade stora frågor som vilket skydd det internationella regelverket, med konventioner och deklarationer, ger urfolkens kulturarv. Också konkreta exempel på hur samernas kulturarv kan missbrukas ventilerades. Mattias Åhrén, folkrättsjurist på Samerådet och konferensens moderator, menar att det samiska kulturarvet behöver något slags skydd. - När den samiska kulturen används av majoritetssamhället på ett felaktigt och nedvärderande sätt, då är det på väg mot assimilering, och det är också därför det behövs ett skydd, säger han. Ekonomi i andra hand
Mattias Åhrén konstaterar att samerna under lång tid har utarbetat ett sätt att förvalta sitt eget kulturarv. Han menar att samerna i första hand ser sitt arv som en kulturell resurs, något som definierar deras kultur gentemot majoritetssamhällets. Först i andra hand ser de på kulturarvet som en ekonomisk tillgång. - Men det samiska kulturarvet är nära knutet till de samiska näringarna. Ett sätt att skydda samisk kultur är därför att skydda näringarna. Och ska de skyddas, så förutsätter det också ett skydd av mark och vatten. Hur och av vem?
En avgörande fråga är hur det samiska kulturarvet ska förvaltas och av vem. Känsliga frågor som till exempel ingiftas tillgång till kulturarvet berördes, men fick knapphändiga svar. Under kulturarvsdagarna diskuterades möjligheten att skapa någon form av kulturfond och därtill knuten dokumentation. Juristen Laila Susanne Vars menar att den vägen är svår och reser nya frågeställningar. Vem ska ha tillgång till arkiven? Vem ska bestämma vad som ska finnas där? Hur tar man till vara de många lokala variationerna? - Det finns också en risk med en sådan fond, att den samiska kulturen framstår som något dött som ska förvaltas. Det är viktigt att visa att den fortfarande förnyas och utvecklas, menar hon. Ett annat exempel på hur det samiska kulturarvet kan utnyttjas än det som Rovaniemis turistföretagare står för, gav konstnären Rose-Marie Huuva. Hon har under flera år följt ett ärende där en dansk, påstådd shaman, har slagit läger och haft seanser på för samer heliga platser. - Det här handlar om en elektriker som blev sjuk och då kom på att han är shaman. Vid ett tillfälle slog han upp nio kåtor och tält vid foten av ett heligt fjäll i min samebys område. På hans hemsida kan man läsa att en natts healing kostar 1.700 kronor. Intrång
Huuva menar att agerandet innebär ett intrång på samernas heliga marker och i det samiska kulturarvet. - De här verksamheterna blir allt fler. Bortkomna människor söker tröst hos urfolken och turisterna får se falska shamaner, säger hon. Hon har skickat åtskilliga skrivelser till myndigheter och också polisanmält den danska företagarens agerande. Och till sist valde han att gå till motattack. - Nu har han polisanmält mig för att ha kränkt hans tro och begär skadestånd både av länsstyrelsen och av mig. Så det är jag som utpekas som brottsling, konstaterar hon. Den bestående känslan från kulturarvsdagarna är att samerna själva vill ta kommandot över sitt kulturarv. Men också att det finns en gräns för protektionismen. Mattias Åhrén sammanfattar deltagarnas hållning. Vill dela med sig
- Vi tror att vi har något viktigt i vår kultur som vi vill dela med oss av till majoritetsbefolkningen, precis som det finns delar i deras kultur som vi kan ha glädje av. Men basen i självbestämmanderätten är att vi själva avgör när vi vill dela med oss till icke-medlemmar, säger Mattias Åhrén. Han exemplifierar med den samiska dräkten, kolten. - Den är ett avancerat system av signaler för vem man är. Därför ska den inte heller bäras av andra än samer. I samband med Samerådets kulturarvsvecka antogs också en deklaration, Rovaniemideklarationen, som behandlar just kulturarvsfrågorna. Det är den som ligger till grund för Samerådets arbete de kommande fyra åren.