Koncentrationen är djup och tystnaden närmast total i glaskonstnären Lena Sandberg Johanssons ateljé i Jokkmokk. Plötsligt ljuder ett lågt skiiiirrrr. En av tjejerna har lyckats få till rätta snittet för att skära glaset. När snittet väl är lagt tar man tången och trycker till, och så har man fått den bit från glasskivan som man vill ha. Snart är det dags att börja skapa på allvar.
Lena Sandberg Johansson fick idén att hålla glasverkstad för barn av en förälder. Hon gjorde en kalkyl och efter ännu ett tips gick hon till Sámi Duodji för att söka pengar med målet att dels hålla nere kostnaden för föräldrarna och dels få en rimlig inkomst själv från arrangemanget. Det hela gick vägen och under december har av två grupper om tre barn i vardera hunnit tillbringa varsin kväll i ateljén.
– Mitt intryck är att det har varit väldigt uppskattat – i den förra gruppen var det en tjej som absolut ville komma tillbaka igen, konstaterar Lena Sandberg Johansson.
Utan kulturskola
Jokkmokks kommun står sedan en tid tillbaka utan kulturskola. Kultur- och fritidsförvaltningen gick i höstas ut med en bred intresseförfrågan till barn och föräldrar och tanken är att en kulturskola ska komma igång igen så småningom. För barn med skaparanda och intresse för konst och musik har frånvaron av kulturskola givetvis varit en brist. Lena Sandberg Johansson menar att det i det läget kan vara ett alternativ att egna företagare inom kultursektorn erbjuder sina tjänster och att kommunen och andra institutioner lämnar bidrag för att inte kostnaderna ska skena iväg.
– Man kan förstå att det blir dyrt för en liten kommun att kunna driva allting. Men det måste finnas alternativ till idrott och då kan det här vara en väg. I de grupper jag har haft hittills har det bara varit tjejer, och om det är så att tjejer är mer intresserade av sånt här, så är det viktigt att det finns något för dem också. Dessutom är det ju bra för en själv som företagare att ha flera ben att stå på.
Varierat glasarbete
Förutom de tre tjejer som är på plats ikväll har också Lenas systerdotter tittat in. Alla fyra är överens om att möjligheterna till konst och annan skapande verksamhet är för få och små i Jokkmokk. De skulle, säger de, delta i fler aktiviteter om det fanns. Inne i ateljén har de nu påbörjat sina fönsterhängen. De skär ut bitar i färgat glas som sedan komponeras ihop på dubbla glasskivor. Under natten som kommer ska glaset brännas ihop i den ugn Lena Sandberg Johansson investerade i samband med att hon byggde sin ateljé för ett par år sedan. Hon kände då att hon ville utvecklas och kunna variera sitt arbete med glas.
– Ju mer jag arbetar med glas desto mer fascinerad blir jag och jag kände att jag ville skapa i glaset ända från första början.
Lena Sandberg Johansson jobbade under många år som barnskötare och lärare i lulesamiska på Sameskolan i Jokkmokk. Hon började måla på glas i liten skala, men allt eftersom insåg hon att skapandet faktiskt var något hon kunde få en inkomst av. Efter ett tag började hon också att gravera in sina bilder på glasföremål och idag gör hon alltså hela föremål i glas. Vägg i vägg med ateljén ligger butiken och i den finns idag föremål med såväl målade som graverade motiv och alster som hon skapat själv från grunden. Det är mycket renar på Lena Sandberg Johanssons föremål.
– Ja, det är så. För egen del är jag väldigt förtjust i att göra sådana här detaljer, som av ett renhorn eller flätmönstret som finns på knivar. Men i Jokkmokk är det renar som säljer bäst. Så det där är en avvägning, vad man helst vill göra själv och vad som säljer. Och bara man kommer över på norska sidan är det inte alls så på samma vis, att det ska vara renar.
Enklare utmaningar
I butiken har Lena också ställt fram lite morotsstavar, chips, dip och bubbelvatten till sina elever och efter en lång stund av fullständig fokusering tar de en välbehövlig paus. Jag frågar om det brukar vara lika tyst i deras klassrum som det är i ateljén, men får bara ett skratt till svar. Medan de äter tittar de på sin lärares alster, inspireras och imponeras. De har hunnit göra två fönsterhängen och ska nu övergå till att göra smycken, där mönstrade glasbitar bränns in mellan klara glasskivor. Med entusiasm tar de sig an den nya uppgiften. Det märks att Lena är pedagog. Glasskivorna är prydligt numrerade och informationen kort och koncis. De unga konstnärerna har börjat med de lite mer krävande alstren, och när tröttheten kommer smygande har de haft lite enklare utmaningar kvar.
– Det svåraste var att skära glaset och få bitarna som man vill. Men man kom igång efter en stund och sedan var det jättekul att pussla ihop dem som man ville ha det, säger Elle-Mina Kuoljok Baer.
När de lämnar ateljén sätter Lena Sandberg Johansson in deras alster i brännugnen. På eftermiddagen nästa dag är de färdiga att hämtas. Ett helt kit med till synes professionellt skapade glasföremål att behålla själva eller ge bort i julklapp.