Kul radio för barn om myror

Visserligen är ?Barry Martinsson? kanske inte helt lättsmält för de kräsmagade, här slafsas det en del, men andra kommer mest att ha kul åt barnradions nya serie. Spännande är den i alla fall helt klart.

Kultur och Nöje2005-05-23 06:30
<STRONG>BARN/RADIO <BR>Barry Martinsson <BR>Manus, regi och Barry: Carl-Magnus Helgegren <BR>Spillkråkan Cissi: Hanna Schön <BR>Berättare: Oscar Brookes <BR>Övriga röster: Hanna Schön m.fl. <BR>Ljuddesign: Calle Andersson och Bjarne Johansson <BR>Urpremiär: 23/5?3/6 2005, vardagar Barnradion, Sveriges Radio Norrbotten. P3, klockan 06.50</STRONG><BR><BR><BR>Dramatiken är byggd kring det enkla faktum att Barry är en myra och myrors liv upphör aldrig att fascinera människor ? åtminstone inte mig. De är liksom lika oss och samtidigt mycket annorlunda.<BR>Serien är också gjord med ett stort mått av humor och Carl-Magnus Helgegren väjer inte för intressanta delar i livet som sex, eller obehagliga som våld. Avsnitt två handlar till exempel om hur stackmyror parar sig, något som slutar med död för hanen. Berättelsen om Barry skulle därför kunnat heta något med Läbbiga djur.<BR>Och jag gillar när man gör fabler, eller för den skull rena faktaberättelser om djur, där verkligheten inte förgulligas för att passa vuxnas fostran av barn. Där djuren får vara djur och vi får se livet i vitögat.<BR>Men Barry Martinsson är varken saga eller faktaberättelse utan det som brukar kallas fakta-fiktion. Här finns en bärande äventyrsberättelse om Barry, Carl-Magnus Helgegren, från Korpilombolo. Utelåst från stacken när vintern kommer blir han kompis med den myrätande spillkråkan Cissi, Hanna Schön. Mot all förmodan bestämmer hon sig för att låta honom leva och tillsammans flyger de från vintern. Endast fiktionen gör resan fram och tillbaka över Atlanten och en massa annat med för den delen möjlig. Äventyren i sin tur bygger på fakta kring olika sorters myror.<BR>Och som sagt: Carl-Magnus Helgegren värjer inte för det läbbiga. Här slafsas det på saft från bladlöss, insekter kraschar i fågelnäbben och man smaskar på köttet från en överkörd hund. För att gestalta det är radion ett mycket bra medium ?<BR>Enda problemet med Barry Martinsson är att jag har svårt att skilja berättarens röst, Oscar Brookes, och Barrys åt. Fiktionen bryts helt enkelt då jag tror att det är Barry som plötsligt lämnar en utsatt situation och istället börjar berätta för mig. Förvirrande och något som känns som ett olycksfall i arbetet i en övrigt genomarbetad produktion.<BR>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!