Karma. Lagen om orsak och verkan. Hur summan av en persons handlingar, i detta och tidigare tillstånd av varande, inom hinduism och buddhism anses som avgörande för hennes öde i framtida existenser. Eller som vi, lite mer talspråkligt, säger: "What goes around, comes around."
Jag gillar konceptet, ändå; särskilt med tanke på att det är den grundprincip som lyckas bäst med att distansera sig från sina religiösa rötter. Visst, begreppet är fortfarande oundvikligen kopplat till österländsk spiritualism, men det är samtidigt ett uttryck man kan använda i vardagliga sammanhang, även om man inte klär i orange. Så att säga.
Jämför till exempel med kristendomens variant av den gyllene regeln: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem". Precis exakt samma etiska ställningstagande (förutom möjligen avsaknaden av insinuerad reinkarnation) - som, för den delen, också återfinns inom alla ideologier värda namnet. Från konfucianism till anarkism. I den grad anarkism, om alls, är värd namnet. "Ideologi", alltså.
Det verkar helt enkelt som att en samling politiska eller spirituella idéer, för att överleva, måste byggas med just den gyllene regeln som bas. Inte i praktiken, kanske, men på papperet. Den bibliska fraseringen ovan, dock, är den inte väl så långdragen? Och de otaliga, övriga sätt som företeelsen formuleras på i heliga skrifter världen över är inte mycket bättre. Vad har man då för alternativ, om man kvickt och effektivt vill peka på principen? Att bara referera till den som den gyllene regeln låter, åtminstone i mitt huvud, alldeles fruktansvärt smugt.
Nej, karma är helt klart den perfekta sammanfattningen - den har liksom allt som krävs när man vill dra uppmärksamhet till en god gärning uträttad eller en empatilös akt iakttagen. Bara att knacka pekfingret mot nästippen och mumla "karma", så fattar folk - utan att för den delen se det som ett religiöst ställningstagande.
Nyligen utförde jag ett experiment i ämnet, då en hemlös kvinna bad mig om tio pund till en vandrarhemsplats. Tio pund. En summa som, enligt den dammiga kulramen i min hjärna, motsvarar cirka en miljard svenska riksdaler. "Gud kommer att välsigna dig", sade hon. "Meh", tänkte jag. Men sedan drog jag mig till minnes att jag hade en jobbintervju, med en högavlönad position inom reklambranschen som potentiell konsekvens, inbokad några dagar senare. Så jag gav henne pengarna.
Vad hon menade med att "Gud kommer välsigna mig" var ju ändå samma sak som jag menar med karma - och med den insikten kändes det plötsligt värt att hjälpa lite. Trots min egen brist på fast anställning och kapital; trots misstankar om att "vandrarhem" bara var en omskrivning för "crack cocaine". Hjälpa lite, i hopp om att det skulle betala igen sig vid ett senare tillfälle. Inte helt osjälviskt, måhända, men åtminstone en någorlunda lagom balansgång mellan egoism och genuin solidaritet.
Om jag fick jobbet? Jag vet inte än, men förhoppningsvis. Jag menar what goes around, comes around.