Om en rollfigur får en ordentlig hostattack i en film kan du nästan räkna med att denna har en dödlig sjukdom och bör försvinna ur handlingen innan den sista akten är slut. Det måste vara extremt lätt att vara läkare i den filmiska världen - "har du hostat?". "Ja, jättemycket!" "Jag är ledsen, men jag måste berätta för dig att du ska dö" Ifall en epidemi brutit ut kan vi räkna med att hårdingar från militären dyker upp med helikoptrar, och att de är beredda att offra stora delar av en smittad civilbefolkning för att stoppa spridningen. I verkliga USA är stora delar av allmänheten skeptisk till allt som staten sysslar med eftersom det riskerar att inkräkta på människors grundläggande friheter. Det kanske inte är konstigt att folk inte litar på Obama och hans sjukvårdsreformer efter att de blivit matade med filmer där skumma regeringstyper gör sitt bästa för att avliva småstadsmänniskor för att stoppa någon skum smitta. När folk säger: "Jag litar inte på den där svininfluensasprutan" kan det delvis vara resultatet av att man sett Outbreak, Dreamcatcher eller någon annan av de paranoida virusfilmerna som finns därute. Förutom att sprida rädsla kan filmer faktiskt lära oss en läxa. Möjligen bör man strunta i att lämna hemmet under en pandemi och studera Hollywood i stället. I Outbreak lär vi oss att vi inte ska röra apor som vi inte känner. Vi lär oss också att botemedlet alltid kommer i tid (precis innan du ska dö). I Mission Impossible 2 visar det sig att botemedlet till viruset Chimera redan existerar, men att regeringen håller det hemligt. I filmer kommer virus sällan från naturen. Det är oftast en vetenskapsman med kopplingar till regeringen som fuckar upp på något sätt så att smittan sprids. I Sydkoreanska The Host är det en amerikansk vetenskapsman som häller kemikalier i Yangtzefloden. Det resulterar i att ett monster föds som käkar upp Seoulbor. Även i det fallet finns kopplingarna till den amerikanska regeringen. När svininfluensan fick sitt första utbrott i Mexiko kunde man läsa i brittiska Telegraph hur en 23-årig student beskrev den öde känslan i huvudstaden: "Det är som att vi befinner oss i en konstig zombiefilm eller nåt." Och hur ska man bära sig åt om man befinner sig i en zombiefilm? Undvik kontakt med smittade, akta dig för regeringen och bunkra upp ordentligt med proviant.
