Krönika: Vi behöver ett Open även i Luleå

Det är en nyss hemkommen Anna som skriver. Även om jag sitter i ett alldeles för stökigt rum i ett trist Luleå som inte alls liknar det festival-Umeå jag lämnat så finns en liten, eller snarare en ganska stor del av känslan kvar. Känslan av att göra min första kändisintervju (även om Tingsek inte vill bli kallad kändis, och även om jag förstår honom), känslan av att studsa till Melody Club sent under fredagsnatten och att sedan studsa nästan lika mycket till Timbuk vid samma tid på lördagsnatten, känslan av att bli superbesviken på Deportees spelning och av att hamna i taxikö med minimalt batteri kvar på mobilen? Du har satts i kö. Vi svarar så snart vi kan. har aldrig framkallat så stor panik som då. Jag hade nämligen ingen större lust att ta en halvtimmespromenad hem mitt i natten med vetskapen att det både är kallt, mörkt och fullt av mindre trevliga typer i stan runt två.
Allra mest medlidande kände jag för stackars Timbuktu, som kom utskuttande med en krycka i högsta hugg och ibland liknade en gammal gubbe där han haltade omkring. Men han fick Idun att gunga ändå. Vilket inte Deportees lyckades med tidigare på samma scen ? jag orkade aldrig se dem (vilket jag faktiskt tänkt). Jag gick in, tittade snabbt och konstaterade att sångaren satsade på ungefär samma nördkläder som den betydligt mer intressante Salem Al Fakir. Hett tips ? nördkläder blir bara coolt om du kan kombinera det med en riktig show. Jag bestämde mig alltså för att strunta i sömnpillret och kollade in Juvelen istället. Mycket bra val. Även om jag redan läst in mig på att han tydligen skulle vara ett "enmans-pojkband" så hade jag inte riktigt trott att det verkligen skulle vara så. Sjukt coolt i alla fall. Jeans Team sen, helt klart festivalens mest excentriska inslag, med två män som dansade/hoppade/viftade konstigt, slog på instrument jag inte förstår mig på och ropade tyska ord i mikrofonen då och då (jag vet dock inte om det blivit bättre om jag förstått språket). Skumt, tyckte jag. Bra, tyckte Linus.
Helhetsintrycket av Umeå Open är positivt. Faktum är att när jag nu har varit på plats och sett vad man kan göra med ett konserthus blir jag bara surare på vad man (inte) gör med Kulturens hus här hemma. Come on, Luleå Open 2008!

Krönika: Vi behöver ett Open även i Luleå

Kurirens 14-åriga reporter Anna Hörnell åkte till Umeå för att skriva om sina upplevelser av Umeå Open.