IKEA gör märkliga ting med människan. Det går inte alls att jämföra med andra varuhus som till exempel Jysk eller Europamöbler. För på Jysk och Europamöbler verkar folk klara av att liksom strosa omkring, flanera hand i hand medan de kollar, mäter, funderar och provar. <br>På IKEA är det något helt annat. Stämningen är närmast panikartad, varm svett hänger i luften och min fulla övertygelse är att många förhållanden går käpprätt åt skogen under tiden man befinner sig där. <br>För ett par veckor sedan besökte jag några vänner i Göteborg. Av deras lägenhet att döma hade de, så snart de båda ?fått jobb och ett ordnat liv?, tagit sin nyinköpa Saab och åkt till nämnda varuhus för att köpa sig några rum.<br>Jag sitter i deras Tomelilla soffa, med fötterna bekvämt vilande på fotpallen Tullsta, med blicken riktad mot TV:n intill Billy bokhylla. Med en skavande känsla av att hela tillvaron är tillrättalagd. Och när jag vänder den beiga kaffekoppen upp och ner och ser loggan med de välkända versalerna, ja, då känns det nästan som om fiolerna från filmen Psycho börjar skrika därinne i rummet. <br>Det förhållandet har ännu inte gått åt fanders och till det ser jag två orsaker. 1) de hann hem med prylarna. 2) de köpte sina rum med räntefri avbetalning, varje människa vet ju att ekonomi är det fulaste ordet i en tvåsamhet. <br>Hursomhelst, nästa dag tar vi nämnda nyinköpta Saab och beger oss morskt ut till IKEA. Jag och min bättre hälft behöver ingenting, det är värdparet som ska fylla på sina rum med lite glas och bestick. <br>Men så fort jag kommer innanför svängdörrarna genomgår jag något slags transformation. Jag ställer mig i ledet av dominanta, svettdrypande och rödbrusiga kvinnor, med inköpslappen i näven och med vild blick. <br>Bakom oss, de kurande gestalterna, mansfolket, som inget hellre vill än att lägga sig på madrassen Sultan och dra täcket Mysa mera över huvudet. <br>Jag vill påstå att mellan dessa soffor och matgrupper, glashyllor och kontorsmöbler, pendlar människor mellan himmel och helvete. <br>I ett hörn får vi ta del av försoningens minut. Ett par omfamnar varandra, vaggar fram och tillbaka medan mannen torkar tårarna. Nedanför dem står en gul och en blå IKEA-kasse, fullproppade med lakan, servetter, glödlampor och värmeljus. De klarade sig, den här gången.<br>Under tiden låter en barnsligt lycklig Ingvar Kamprad ännu en liten guldpeng trilla ner i spargrisen. <br>IKEA är varuhuset där människor riskerar att genomgå totalförvandlingar. Det är varuhuset med stort I. Eller kanske med stort V, som TV-serien med människoödlorna. För om man börjar klia på sitt vita skinn kan man få fram något pulserande, blågrönt och väldigt slemmigt.
