Krönika: Vart tog orden vägen?
Det har varit mycket sådant på sistone i diverse media, mycket om påkostade och framgångsrika lanseringar av framförallt kvinnliga deckarförfattare. Det har varit många inblickar i en glamourvärld som tidigare inte alls förknippades med böcker, åtminstone inte i Sverige. Genom kameralinser har vi fått kika in på såväl skumbad som kändisfester på tjusiga restauranger.
Nu är inte min avsikt att vara sur, gnällig och missunnsam, tro inte det. Jag går heller inte omkring och tror att det är ett nytt fenomen som jag har fått korn på, jag vet att det har hållit på ett bra tag. Jag undrar bara: Vart tog orden vägen? Själva orden?
När yngsta dottern var liten fick hon en gång den klassiska frågan Vad ska du bli när du blir stor? Utan att tveka svarade hon: Kund. Framsynt unge, det där. För är det inte det vi framför allt har blivit? Är det inte som att vi har dragits in i en ström, en virvel där läsare helt sonika har bytts ut mot köpare?
Det tycks som om de stora bokförlagen helt har förträngt att de alldeles nyss var viktiga kulturbärare och nu hellre vill vara businesscenter för smarta placerare. Och den så kallade smalare litteraturen som tidigare kunde ges ut på de där stora förlagen tack vare ett antal bästsäljare, verkar numera få bära kostnaden för marknadsföringen av toppskiktet, om den alls ges ut.
Och mångfalden, vad hände med den? Förlagens smörgåsbord lutar betänkligt, det är som om där finns typ 48 kilo lax och en ynka räka. Jag är inte dummare än att jag förstår vad som ligger bakom, man har upptäckt att man verkligen kan tjäna pengar; säljer tio deckarförfattare bra, kan man säkert haka på en elfte, och en tolfte, och en trettonde, och en fjortonde. Varje författarskap är visserligen unikt, men uppriktigt, börjar man inte bli lite mätt på själva genren? Bara av att se uppdukningen pallvis och staplad i bokhandel, mellan schampot och mjölken på Coop?
Förstå mig rätt. Jag förmenar ingen glädjen att tjäna pengar och bli rik, det är bara att gratulera dem som lyckas. Men jag undrar vart orden tog vägen. Själva orden. Själva ordens nyanser och värde. Någon som vet?
Det blir så tydligt när hon står där, kriminalförfattaren, att när boken som hon jobbat och slitit med är klar, så handlar det inte längre om den, inte om de formuleringar som hon prövat och vägt, inte om orden. Det handlar om henne. Det handlar om hur god reklampelare hon är för produkten boken. Hon är modig som ger uttryck för det, jag tycker verkligen det. Och det uppstår en glipa, en spricka i TV-skärmen.
Vem vet, det är kanske där, i den där sprickan, som de sipprar ut, orden. Kanske stiger de mot skyn tillsammans med koldioxiden och bidrar till förtunningen av ozonlagret. Eller förtjockningen. Eller kanske fladdrar de osynligt och kvantfysiskt med sina små fjärilsvingar och skapar en orkan inom en blivande poet någonstans i världen som plötsligt börjar gripa efter pennan. Och så en gråmulen tisdag efter tolvslaget läses ett av alstren upp i Dagens dikt och ett hjärta i Murjek eller Älvkarleby blir med ens mindre tungt att bära.
Så jobbar vi med nyheter