Det är en vanlig novemberfredag i Davis, Kalifornien. Något dussin unga studenter sitter i armkrok på en gräsmatta på det lokala universitetets skolområde. Plötsligt, strax före fem på eftermiddagen, stegar polisinspektör John Pike in framför dem med en röd burk i handen, och innan någon vet ordet av är samtliga ungdomar täckta med ett tjockt lager orange pepparsprej.
Vad har studenterna gjort för att förtjäna att behandlas så? Demonstrerat. Lugnt och sansat. Huvudsakligen mot nedskärningar inom skolan och - sorgligt nog - mot polisiärt övervåld. Rektorn som tidigare beviljat demonstrationen svarade med att kalla in kravallpolis. Någon rätt till fredliga protester existerar visst inte när de man protesterar mot har batonger och kemikalier till sitt förfogande.
En anledning till att jag valt att plugga i USA är att det så ofta är skådeplats när historia skrivs, men jag hade aldrig trott att jag skulle befinna mig så här nära händelsernas centrum. Demonstranterna är studenter bara några timmar från där jag bor, och nedskärningarna de höjer rösten om har länge svidit i min plånbok. Det hade lika gärna kunnat vara jag, och det är därför jag förlamad av äckelkänslor spelar upp videon om och om igen, och omedvetet mimar med i folkmassans panikslagna "Shame on you!" när tre poliser lägger sig på en ensam demonstrant.
Även om det är första gången jag delar facebookvänner med somliga av offren är det långt ifrån första gången amerikanska demonstranter möts av våldsamma polisstyrkor - på 1960-talet skickades hundar på medborgarrättskämpar i Alabama, och 1970 dödades fyra studenter på Kent state university i Ohio mitt i Vietnamkrigets demonstrationskaos.
En skillnad mellan Kent state 1970 och UC Davis 2011 är dock hur offren är beväpnade. I det förstnämnda fallet tog enstaka åskådare fram kameror efter skottlossningen; i det sistnämnda riktas hundratals filmande kameror och mobiltelefoner mot poliserna redan när de först dyker upp på skolområdet. I en video hörs en uppmaning när polisen börjar närma sig: allt ska upp på Youtube i kväll. Världen ska få se vad de gör mot oss.
Och mycket riktigt - inom två dagar har den mest sedda pepparsprejvideon passerat en miljon visningar på Youtube. Polisinspektör Pikes agerande ligger högst upp på nästan varenda nyhetssajt både i och utanför USA, och på bloggsidan Tumblr cirkulerar bilder där Pike pepparsprejar inte bara demonstranter utan även Disneyfigurer, barn och den amerikanska självständighetsförklaringen. En facebookinbjudan dyker upp från en kompis i Davis till ytterligare en demonstration, den här gången med flera tusen deltagare.
Min generation får utstå en hel del kritik, ofta välförtjänt, för våra teknikvanor, men jag har aldrig varit så tacksam för att vi bär med oss mobiler och internet var vi än går. Med teknikens hjälp har något som annars sopats under mattan som ännu ett gäng bångstyriga slynglar på ett collegecampus uppmärksammats världen över och tvingat fram en livsviktig debatt i ett land som gärna tror sig vara världens bästa demokrati. Aldrig har jag varit så stolt över att vara nittiotalist.