För en tid sedan visade det sig att The Pirate Bay gick att ladda ned från The Pirate Bay. En helt naturlig fortsättning på piratföljetongen, visserligen, men ändå tankeväckande. Man kan alltså nu inte bara ladda ner enskilda länkar till olika filer till sin dator - det går också utmärkt att ladda ner HELA länksamlingen. Denna kan sedan flyttas över till en annan sajt (vilket redan har hänt) och byggas på med nya länkar, varpå hela verksamheten kan anses klonad. Vi har tagit ett fåtal små steg in i en epok som bäst kan beskrivas som överflödets tid. Jämför vi bakåt, upptäcker vi att allt som har kallats för "seriös kultur" också i viss mån alltid har varit mer eller mindre svåråtkomligt. Ofta har faktiskt gränsen mellan föraktad kultur och respekterad kultur, mellan folklig kultur och finkultur, gått precis vid denna punkt: hur tillgänglig kulturen har varit för en större grupp människor. Nu får vi börja förbereda oss på en tid där i stort sett allt finns tillgängligt för alla människor, hela tiden. Kommer det att påverka vår syn på vad kultur är? Hela The Pirate Bay ryms på ett USB-minne som du kan köpa för 700 kronor. Det är häpnadsväckande. Men mycket snart kommer du inte bara kunna bära med dig världens mest omtalade länksamling på ett USB-minne som i stort sett inte kostar någonting - du kommer även att kunna bära med dig alla originalfiler. Som forskaren Daniel Johansson har noterat, påverkas bland annat musikindustrins affärsmodeller i grunden av en utveckling där alla utan några som helst problem snart har råd att köpa ett lagringsmedium som rymmer all musik som någonsin har producerats. Och bära med sig detta till någon som med lätthet kopierar det. Inte för att den utvecklingen är särskilt trolig egentligen - värdet på till exempel musik har redan sjunkit så lågt att den finns att tillgå gratis på betydligt lättare sätt än via kopiering. Om allt går att kopiera, är det ju lika bra att försöka hitta andra sätt att tjäna pengar än att sälja det som redan finns i överflöd. Alltså kommer den ekonomiska sidan av kulturbranschen i framtiden att handla mer om tjänster (som man kan ta betalt för) och mindre om innehåll (som är betydligt mer svårsålt). Se bara på Spotify. Det är åt det här hållet som all kulturell utveckling går: musik, film, tv, böcker, journalistik, allt kommer att finnas tillgängligt, allt kommer i någon mån att kunna betraktas som mer eller mindre gratis. Diskussionen kring detta skifte har fram till nu mest handlat om ekonomi, affärsmodeller, juridik och moral. Antagligen borde vi addera en sak till debatten, nämligen vad det här kommer att betyda för vår kultursyn. Vilken har elitismens roll varit i skapandet av den kultur som vi hittills har sett? Vad har svåråtkomligheten betytt för hur vi betraktar konst, viss sorts litteratur, vissa filmer, vissa tv-program och viss musik? Och - kanske mest betydelsefullt - var kommer framtidens gräns mellan fin- och fulkultur att gå?
